Bejaka mörkret – fem år senare

För några år sedan brukade jag ofta återkomma till bejakandet av det inre mörkret. Sedan kom jag in på personlig utveckling-spåret och mycket glömdes bort.
Min mörka sida, den som gillar destruktivitet, kraft och ohämmade begär, har fått stå tillbaka under åtminstone de fem senaste åren. Jag har blivit en lugnare, mer sansad och odlat enbart den konstruktiva delen av mig. Flåshurtiga, tycker nog säkert någon.
I detta har även meditation spelat en viktig roll. Genom att meditera ofta under de 4-5 senaste åren har jag blivit en väldigt stabil person som inte är styrd av katastroftankar eller känslor i någon större utsträckning. Nackdelen är att det har gjort mig lite väl frånkopplad från verkligheten i vissa fall. Någon gång behöver en människa brisera, för att vara en människa.
Nu är tiden kommen. Det är dags att återförenas med resten av mig själv, med den mörka våldsamma urkraften som har legat latent i någon vrå inombords. Så vad är det jag pratar om? Viljan att förstöra, viljan att avguda sig själv, viljan att rakt framföra sin åsikt och sitt behov utan att be om ursäkt, viljan att släppa loss sina djuriska drifter, viljan att inte passa in – att vara obekväm. Att förgöra för nöjes skull.
Denna destruktiva kraft kan vara konstruktiv, i det att den faktiskt renar dig. Tömmer ditt behov, tar bort det inre trycket.
Hell mörker. Hell destruktivitet. Ut med besten.

När livet jävlas

Det är nästan ironiskt hur livet leker tafatt med känslor och kontroll. De bästa stunderna efterträds inte sällan av de djupaste och mest miserabla, och de svartaste dagarna följs av ljus och harmoni.

Vad jag har genomgått de senaste månaderna kommer förmodligen att kännas otänkbart om ett år, precis som det kändes otänkbart innan.

Människor kan te sig konsekventa och förutsägbara, men i en pressad situation vaknar kaoset. En människa som du känt länge, kan plötsligt bli som förbytt och allt du känner till får revideras på kort tid. Det är en av de lärdomar som har kommit till mig under min svåra tid, som fortfarande pågår.

Det finns positiva upptäckter i detta också, som min egen framodlade karaktär och metoder för att stå ut med elände. Det är bara i skarpt läge ens person testas ordentligt. Och jag har visat mig starkare än jag kunde hoppas.

Livet är ett test, och det är aldrig någonsin fullt förutsägbart. Det kan det inte vara. Istället för att söka harmoni, bör vi lära oss att älska kaos.

Why Justin Bieber is more badass than you!

Det här är så klockrent.

Ernst Robert Almgren

Clarification: in a rockclub in Stockholm there is a note at the counter saying ”whenever you tip the waitress a Beiber-fan die” and that sure convinced me. I think Justin Biebers music suck, and his image kind of makes me wanna puke, but then again, I am not a 14 year old girl, and that is clearly his audience, and if he can make money on horny little girls just like Stephanie Meyers with Twilight, who gives a shit.

1425590050_justin-beiber-mens-health-zoom

However when I see lazy, fat dudes with no ambitions sitting at a bar with crums of pizza on their bellies chuckling out loud with beer coming out of their nose ”Justin Bieber, what a pussy”, my response is ”really tough guy?”. Sure Biebers official persona is more gay and sleezy than Liberace and the Hanson brothers combined. But considering his achievements i wouldnt brag about how much greater I was…

View original post 350 fler ord

Välkomna undergången

Det nalkas apokalyps på två fronter, kanske leder ingen av dem in i malströmmen. Jag har länge närt en lockelse, en attraktion, för undergången. Hur känns det när allt går åt helvete?

”Problemet” är att alla gånger jag har trott att det skulle gå åt helvete, och det kanske inte har blivit på ett positivt sätt, har slutat i någon form av konstruktivt antiklimax. Det finns alltid en gyllene strand på andra sidan malströmmen.

I alla motgångar finns det lärdomar, och inte sällan är de av ett helt annat slag än de som förvärvas dagligdags. De kunskaper som byts mot smärta och ärr, förlorade lemmar och djupa kriser är ofta precis lika kraftfulla som de är smärtsamma.

Med dessa ord ställer jag mig stolt på bergets topp och vrålar mot åskvädret:
”Kom då, för i helvete!”.

Hur du bygger mentala muskler

Smakprov från en mycket bra blogg som jag följer.

levafett

För att bygga storlek och fysisk styrka behöver du kontinuerligt utsätta dina muskler för påfrestningar. Det behövs riktig mat för att ge dina muskler byggmaterial. Och det behövs sömn och vila för återhämtning.

Det finns dock vissa begränsningar för hur mycket sömn, träning och mat du kan inta under ett dygn. Samma regler gäller för att bygga mental styrka.

image

Mental inventering och investeringar:

På samma sätt som du har en begränsad mängd tid och energi för fysisk träning har ditt psyke sina begränsningar. Om någon till exempel ägnar fyra timmar åt dagen för att se på tv kommer han eller hon att ha både mindre energi och tid att läsa riktiga böcker eller att producera eget intellektuellt material.

Om man bestämmer sig för att bygga ett starkare psyke vilket är grunden för styrka inom alla andra områden behöver man alltså se över hur man hanterar sina mentala investeringar idag.

Myten…

View original post 600 fler ord

Tryggheten i att vara medelålders

Jag har inget att leva upp till. Sådan är mannen, som inte vill skapa något uttryck i andras ögon.
Annat var det förr, och det fanns alltid en differens mellan inre och yttre. En klump i magen, ett nervöst skamligt flin över att inte vara den jag utgav mig för.
Tryggheten är att vara medelålders, att ha mejslat ut sin plats. Tröttnat på det ängsliga. Jakten på att passa in i ett sammanhang har förbytts, till att skapa sammanhangen och locka dit de likasinnade.

Ett bot mot ironin

Ironi och relativism är, utöver svek, det värsta jag vet. Båda dessa handlar i grunden om att inte ta ställning, att skoja bort eller förvirra diskussionen. Som att kasta sand i jättens ögon, istället för att tappert ta fighten – slugt, men fegt.

Ironi, en överdrift på ett trotsigt barns vis. Uppbyggd som ett sorts test som endast de likasinnade förstår, och den som klampar rakt mot strupen hos den ironiserande går med dumstruten i fällan. Med den som förstår och uppskattar ironin byggs istället en sorts tyst gemenskap, de klurigas klubb för personer som saknar värden andra än rent egocentrerade.

Relativism binder den som vågar kämpa för en hjärtefråga. Med ifrågasättanden, jämförelser och associationer, syftade att skapa en osäkerhet som hindrar från handling. Medan diskussionen som leder till intet fortgår, dör barn och länder brinner. Inte förrän Djävulen spiller blod i relativistens egen boning vaknar handlingskraften, men då kan det vara för sent.

Att hantera dessa två styggelser kan te sig väldigt svårt, framförallt för den som själv godkänner deras utövares världsbild. Men syna den dunkla given, och se hur enkelt det är att vinna om du inte längre tvingas spela med deras märkta kort.

Storma rakt på, ge inte vika. Bli inte insnärjd i passiv aggressivitet och menande blickar. Låt med kraft näven träffa bordsskivan och ställ dina verkliga värden mot inverterad tomhet. Känn hur den kvava kammaren blir som en skogsglänta strax efter regnet.