Absurd överskattning av den mänskliga rasen

”You must not find symbols in everything you see. It makes life impossible.” hävdade en gång Oscar Wilde. Jag tänker samma sak om da Vinci-kodens lärjungar; de som jagar mysterier, hemliga sällskap, stora konspirationer. Det behöver för all del inte ha med boken att göra. Vilken konspirationsteoretiker som helst går bra.

De har nämligen ett utmärkande drag: sin stora överskattning av den mänskliga rasen. För är det inte märkligt att dåtidens människor (frimurare, tempelriddare och så vidare i synnerhet) ska ha haft en så pass stor fritid att de kunnat anordna enorma och invecklade skattjakter för oss efterlevande? Åtminstone tycks det förekomma som en skygglappsnaiv premiss i dylika resonemang.

Det är också märkligt att det förutsätts ett syfte med det hela. Jag finner det orimligt, då de som tillskrivits skapandet av skattjakterna ändå inte får se följderna (eftersom de även förutsätts vara döda när ledtrådarna upptäcks).

Även när det gäller dessa ”ljusskygga sällskap” förekommer en överskattning. Varför har de alltid en så stor plan? Varför är deras moral alltid så oantastlig att den rättfärdigar vilka gärningar som helst?

Mänskligheten är tragisk som måste upphöja sig själv till gudanivå, eftersom den tycker sig ha passerat det ”primitiva” stadiet där gudadyrkan sker. Men det är förstås politiskt korrekt att titta i backspegeln. Vad kan då vara ädlare än att smycka sina förfäders namn med ett falskt gyllene skimmer?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s