1 maj – ett skämt

1 maj, arbetarnas dag. Demonstrationernas dag. Upp till kamp! Eller? Personligen ser jag 1 maj som ett skämt – ett motsägelsefullt skämt. Låt mig nu få förklara varför:

Själva vitsen med att demonstrera är att göra sin röst hörd, att få makthavare, företag, myndigheter och allmänhet att lyssna. Framförallt är det ju ett försök att förändra något.

Vilket är då det effektivaste sättet att få folk att lyssna? Att föra oväsen givetvis, att störa, bullra och skrika. All publicitet är bra publicitet. Den gällaste rösten vinner.

Det är ungefär här det skär sig. Vem är det som blir störd på 1 maj? Alla förväntar sig ju att att folk går omkring på gator och torg med plakat. Om det är någon dag på året när ”eliten” ska slå dövörat till är det ju 1 maj! Vem tar demonstranter på allvar när de finner sig i att de tilldelats en egen dag. Det hela är inte helt olikt jippon som Barnens dag.

Nej, 1 maj är ett skämt. Duglig som ursäkt för att ligga hemma på soffan och ta hand om baksmällan från Valborgsmässoaftons firande, men inte mer. De stackare som ändå irrar runt med plakat är bara att beklaga. De tror att det de sysslar med spelar någon roll. Medan det i själva verket är att fullgott exempel på hur en illusion av demokrati ser ut. Ge pöbeln en hage att springa i, där de inte märker att det är inhägnat område.

Förmodligen skulle det vara en bra idé att demonstrera mot 1 maj. Om inte annat, så för den härliga ironin.

Annonser

En reaktion på ”1 maj – ett skämt

  1. Ping: Kul från arkivet | Mannen från skogarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s