Bekämpa det simpla

Hur du någon gång tänkt tanken: det mesta vi gör är ett utslag av egenintresse.

Kanske hjälper vi någon i förhoppning om att det ska leda till en ”tjänster och gentjänster”-tanke hos vederbörande. Det hela följer i de flesta sammanhang, och dessa tjänster vars syfte är att få gentjänster växlar i omfång och oskyldighetsgrad.

Den eviga floskeln ”det är ju mänskligt” följer ofta i kölvattnet; ofta när en gentjänstjägare klantat sig och blivit tagen med skägget i brevlådan. Det är ju långt ifrån något konkret jag pratar om här. Det är ofta ingen annan än det egna samvetet som står där vid den symboliska brevlådan och skådar ansiktshåret, det minst lika symboliska.

Visst är det en motbjudande känsla att inse att du faktiskt hade en uträkning med det du just gjorde? Att du inte är något annat än en simpel jävla människa som innerst inne drivs av simpla jävla instinkter, lustar och andra ”naturliga” fenomen. Just här, där instinkterna övervinner intellektet, håller jag inte riktigt med den annars så kloke Nietzsche. Han hyllar gärna det otämjda, och det gör jag med – men inte fullt ut.

Att vi ska låta vansinnet flöda i vårt skapande och skita fullständigt i moral, normalitet och så vidare är jag den förste att skriva under på. Dock tillhör det oss att också tämja våra djuriska delar, efter vår egen mall – inte andras – är ett sätt att nå det andra sortens djuriska tillstånd; det som mejar ner de tyglade och kuvade och som kan skapa vad som helst.

För att återkoppla till det tidigare: ifrågasätt varför du gör det du gör. Finns det ett skäl? Illa! Gör det oväntade. Slösa din dyrbara tid på att hjälpa någon som förmodligen aldrig kan hjälpa dig. Och ta ingen annan belöning än ett tack. Egoballongen sväller i början, men se till att ha nålen redo.

Annonser