Materia

Se på fähundarnas dans
Lyssna till det tomma mässandet
Hör du sorlet av luftslottinvånarnas visioner?
Från och med nu är du, bara du
Ta från skålen, ät ur allt
Imorgon finns bara materia

Trötta trälar vandrar mot gryningen
Elden falnar i skatans tidsålder
Illusionerna brister
Kvar blir stoftet

Människan behöver gudar

Det slår mig när jag passerar fontänen, ser alla människorna som rör sig åt alla håll; den mänskliga rasen är i ett extremt behov av gudar. Utan gudarna skulle vilsenhet råda (och läs nu klart innan du anklagar mig för att vara religiöst freak!). Utan gudar blir den stora tomheten, meningslösheten ett faktum.

Det har egentligen ingen betydelse vilken gud det rör sig om. Så länge det är en gud som passar behovet.

När det gäller dagens samhälle, och speciellt det västerländska, är situationen en aning problematisk. Det handlar inte längre om gudar i den klassiska versionen, eftersom ateismen kopplat ett hårt grepp. Resultatet är att människorna själva har fått ta över gudarollerna. Behovet finns där trots allt, och eftersom gud ändå är något abstrakt går det att utnämna såväl människor som djur, objekt och fenomen till gudar.

Kruxet med att använda människor som gudar är att de sällan svarar mot behoven. För det gudarollen handlar om är att förkroppsliga en vacker idé; något att ta över och sträva efter att bli. En sagofigur eller död materia klarar det betydligt bättre än en människa, faktiskt.

Människor kan länge verka som närmast övernaturliga varelser och hyllas av vördnad, men det krävs bara ett enda misstag för att gudastatusen ska vara ett minne blott. Det här fenomenet genomsyrar västvärlden. Det råder ett skriande behov av dessa gudar, eftersom ateismen råder. Och besvikelsen varje gång de stora förebilderna sviker går inte att missta sig på.

De kroppsliga och jordiska ”gudarna” ersätts ibland med något abstrakt. Idén om det ärliga, det sanna, det goda är exempel. ”Gudarna” ska förstås passa var och en. Den som vill leva efter idén om det ruttna ska givetvis göra det.

Till sist är det ändå sant som sagt: om Gud är död är allting tillåtet. Denna logiska slutsats som lever i oss alla får vissa att sätta på skygglapparna och försöka att inte låtsas om det. Andra är medvetna och beklagar det, men väljer att leva ärligt och med en stor tomhet i sina liv. Tomhet från gudar.