Brist eller överskott?

Jag insåg något under en bilfärd: Det ligger en existentiell hinna mellan mig och levandet. Som gladpack över en toalett. Eller är det snarare som en själslig kondom? Något som skyddar mig från att uppleva på allvar. Jag kan påverka, men inte förenas.

Något senare, i stressat tillstånd, tog jag upp tankegången igen. Jag funderade då på om det snarare är så att jag saknar något. Det rör sig alltså inte om en hinna, utan något som fattas mig för att jag ska kunna uppleva på allvar. Som att se på 3D-bio utan glasögonen.

Det som förenar dessa tankegångar är oförmågan att uppleva på allvar, och brist på lösning av problemet. Vilket problem är det då jag har? Eller är det båda?

Kan svaret vara feghet? Är det den som är hinnan? Eller är det bristen på inlevelse jag lider av? Kan den i så fall lösas med självförvållad smärta, eller kanske med frånvaro av samhälle?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s