Leve fulkulturen

På något bakvänt sätt gillar jag att påminnas om hur fulkulturell jag faktiskt är. Jag insåg idag, än en gång, att jag är en man utan referenser. Efter att ha läst någon artikel på någon kultursida lite förstrött, ska nämnas (läste inte ens klart skiten). Det var det som gav mig påminnelsen.

Låt mig förklara: Allt som oftast ses det med blida ögon på människor som, på ett ”korrekt” sätt, tar till sig kultur. Att läsa mycket böcker, memorera och citera anses vara ett bevis på att någon är lärd. Skitsamma om personerna i fråga inte kommit på någon egen tanke. Skitsamma om allt de gör är att koka ihop en soppa på blandade tankar från sådant som andra skrivit ner. Skitsamma om allt de har egentligen är en hjärna, ett sinne för att lagra information, ett sinne för att tyda det lagrade och ett sinne för att rapa upp det tydda.

Det här gäller i hög grad även olika drycker. Rött gammalt franskt vin osv är fina grejer och tecken på att någon anammat ”rätt” kultur, medan billigt folköl från Konsum anses ”fel”. Ja, rentav fult.

Det gäller även musik. Den musiker som tar in medvetna referenser till andra musikstycken i sin musik står betydligt högre i kurs än någon som skiter i vilket och kör sitt race.

Den enda slutsatsen jag kan dra av det här är att eget tänkande inte är intressant rent generellt. Däremot är återanvändning av gammalt skit desto häftigare. ”Kolla, jag bytte plats på Mona Lisas ögon, och nu ser hon HELT annorlunda ut!”.

Leve fulkulturen. Leve den egna tanken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s