Känslor

Jag älskar att vara ärlig på ett sånt sätt som skadar mig själv. Erkännanden efter tre öl en torsdagskväll.
I afton: jag är alltför känslostyrd. Något mitt nyktrare jag hade viftat bort, eller försökt dölja.
Men frågan är, om vi inte är känslor och inget mer. Att då försöka tämja eller kuva sina känslor är då som att försöka ta livet av sig, utan att försöka.
Ska vi vråla ut vår ångest utan tvekan, erkänna allt under en öppen sky? Berätta innerligt om något som känns oviktigt nästa sekund. Skita i allt. Bara låta elden brinna.
Det känns bra på något sätt. Det otyglade. Det vansinniga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s