Jag – barnboksförfattaren

Jag är sugen på att bli författare. Ett bra jobb. Passar de som har misantropiska anlag.
Men tanken på att skriva fina litterära och realistiska alster äcklar mig. Just för att det realistiska äcklar mig rent generellt.
Eskapism är vägen att gå – fiktion. Barnböcker, månne? Är det någon som behöver lära sig att bejaka det destruktiva i sin existens, så är det barn. Många yngre förmågor fördärvas för all framtid med den moral de blir itutade från det de är små.
”Pelle är arg på mamma. Han vill suga in luft och växa, större än alla hus han sett. Sen ska han lyfta upp mamma och slå henne i marken. Så hårt så blodet sprutar. Bara för att mamma ska förstå att Pelle inte vill till farmor. Han vill leka med Niklas. Men Pelle blir ledsen när han tänker på mamma som har ont. Man får inte tänka dumma saker om snälla människor. Det har lekisfröken sagt. Hon har fjättrat Pelles själ så att han inte kan tänka elaka saker.”

Annonser

En reaktion på ”Jag – barnboksförfattaren

  1. Underbart! Du kommer att bli en omdebbaterad barnboksförfattare, om du nu får något utgivet. Jag håller dock tummarna. Det där med destruktiva barn är jag dock inte helt överens med dig om. Det finns små själar som är nog så ilskna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s