Njutningen i att avsky

Varför lockar artiklar om män som våldtagit barn och kvinnor, kannibaler som ätit lik och folk som behandlat djur med extrem grymhet?
Jag har just läst en artikel om en läkare som sövt ner och våldtagit en 24-årig kvinna. Jag känner att jag vill straffa mannen på något sätt. Göra honom illa. Det är det första jag tänker.
Men sedan hejdar jag mig, stannar upp, och frågar mig varför jag känner så. Jag känner inte ens mannen, ej heller hans offer.
Jag inser att det finns någon sorts njutning i avskyn. Det finns en njutning i att inse sin egen rättrådighet, sin anpassning till någon sorts allmän moralprincip. En stolthet i att vara en bra människa.
Det är därför elände säljer; för att folk behöver påminnas om att det finns många som är oändligt eländigare och avskyvärdare än dem själva. Genom att känna en stunds avsky genomgår vi en sorts reningsprocess. För en stund älskar vi världen, på ett falskt och förljuget sätt.

Annonser

En reaktion på ”Njutningen i att avsky

  1. Du har banne mig alldeles rätt! Jag försökte – min vana trogen – finna något att argumentera emot, men misslyckades. Hatten av för herrn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s