Dualism del II


Blev inspirerad efter ett samtal med den eminente diskussionspartnern Jon. Därför en fortsättning på ämnet.
Den dualism jag pratar om ett par inlägg ner är förstås ingen faktisk dualism i någon sorts objektiv verklighet – jag har väldigt svårt att tro på en sådan. Framförallt ser jag inga fördelar med att laborera med denna tes.
Det handlar om en inre dualism. En av individen upplevd tudelning mellan kropp och själ. Jag tror att en sådan möjligtvis är nödvändig för vår mänskliga existens. Kanske kan den ”tänkas bort” när personen blir, men jag anser (just nu) att den finns där när vi föds. En sorts förmåga, liksom förmågan att se längd, höjd och djup och på så sätt uppleva objekt.
Notera: Jag undviker här att prata om Kants begrepp a priori, som är just vad den här typen av ”medfödda” kunskap kallas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s