Konstruktiv destruktivitet

Sedan tidigt har jag lockats av den sida som stått i motsatsförhållande till gängse moral.
Darth Vader istället för Luke Skywalker.
Deceptions sida i Transformers.
Skeletor i He-Man.

När jag nu, i vuxen ålder, frossar i destruktiv musik – är det då samma ”sida” av mig som väljer?
Svaret har jag inte, men jag misstänker att det ligger till så.
Kolsvarta texter över toner från undergången. I kontrast till glädje och ytlighet. Ja, glad musik har sällan något ”djup”.

Vad är det som lockar i det destruktiva? Ligger det i linje med min personlighet? Är jag en tragisk person? Är jag beroende av elände?

Så enkelt är det nog inte. Dessutom tror jag inte på att prata om destruktiv musik. Musik är till sin natur kreativ. Destruktiv musik skulle snarare kunna kallas monoton musik.
Nej, jag tror på min gamla förklaring om behovet av att leva ut hela personligheten. Som lugn och tillbakadragen person är det genom kulturen jag lever ut mina dolda sidor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s