Om att vända andra kinden till

Kristendomen säger att man ödmjukt ska vända andra kinden till om någon angriper. Instinkter och djuriska drifter säger oss att snarare göra tvärtom: bemöta och försvara.
Det kan vara nog så skönt att ge igen, men faktiskt – kristendomens metod kan ge nog så mycket njutning. Genom att inte bemöta plågar du din angripare. Först genom att göra denne besviken; det blir ingen förväntad kamp. Därefter med en än värre plåga; insikten om att han själv handlat primitivt. Han blir till åtlöje inför sig själv.
Jag ser framför mig hur en svärdsman gång på gång slår hål i luften, för att slutligen slå i ilska och skada sig själv.

Annonser

2 reaktioner på ”Om att vända andra kinden till

  1. Det låter bra i teorin, men fungerar tyvärr inte så väl praktiken. Endast om angriparen avstår ifrån angrepp ifall önskad kamp icke uppstod, fungerar det. Annars står man där (eller snarare ligger) och erhåller vidare ommöblering av kind – och/eller inre organ. Jag är, som du vet, inte en våldsam person, men om någon ger mig på moppo, tänker jag dra hela städskåpet i huvudet på dem.

  2. Den jäveln som knycker ett hårstrå på mig kör jag fanimig upp en påle så långt upp i röven på, att denne slår ut framtänderna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s