Någonstans

Någonstans inom oss finns en kraft
som kan förändra världen.
Någonstans inom oss finns nyckeln
till vår undergång

Hukar oss vid borden
Blundar i advent
Det svarta arvet
Djävulen

Om kärleken är det enda som gör oss mänskliga
vad innebär det då, om den är en banal artfrämjande process?

Hemstickad själslig tvångströja

Här är ett bra exempel på stoff som kan användas vid en kritisk självanalys.
Är din första reaktion ett rejält gapskratt? Ja, då tror jag att du inte bara har humor, utan även har satt relativt lösa tyglar på dig själv. Inget dubbeltänk om vad man egentligen ska tycka, och försöka anpassa sig själv till någon sorts moral.
Om ”Hjälp, det här får jag inte tycka att är roligt. Jag måste förtränga dessa sidor hos mig själv!” är den första reaktionen är du ute på djupt vatten. I slutändan kommer du att skada dig själv. Du har stickat dig en alldeles egen, själslig tvångströja.
Man kan aldrig någonsin tycka fel. Däremot kan man brista ut i skratt vid fel tillfällen, men det handlar snarare om dålig självkontroll. Det är alltid ok att vrålskratta inombords, inför sig själv.

Att känna sig kränkt

Det här med att känna sig kränkt, det har sannerligen gått inflation i uttrycket. Minsta lilla, som när en tjej visade brösten för en man i en park. Då polisanmälde han och ”tog väldigt illa vid sig”.
Vilket jävla skitsnack. Vem är så känslig? Sök vård, för bövelen, om det nu är så illa.
Poängen är att det aldrig är så illa. Allt är ett spel för gallerierna, och frågan är om det är någon som vinner på det. Kanske några moraliska pluspoäng. Men de imponerar ju bara på likasinnade, så vem fan bryr sig?

Mänskligheten och dess hjältedåd

Jorden är i fokus. Hur det än ligger till med klimatkrisen är ett hänsynsfullare leverne av godo. Men jag retar mig på alla dessa förbannade goda avsikter.
Dessa räddningsaktioner handlar till viss del om att tjäna pengar, som så många gånger förr. Om det visar sig vara en förlustaffär att rädda klotet kommer ingenting speciellt att hända.
Sedan finns det människor som har goda avsikter och inte tänker på pengar. Då handlar det istället om att rädda vår ras. Den mänskliga. Men förtjänar vi det? Och till vilken nytta?
Det finns även en kategori som säger sig vilja rädda jorden för jordens skull. Det är det värsta skitsnack jag hört. Som om jorden skulle vara ett levande, tänkande väsen. Well, det kanske det är. Hur det än förhåller sig med den saken ska vi inte inbilla oss att vi kan styra vår planet. Den kommer att överleva oss allihop. Och känner den för att splittras och sprida sig över universum, ja då kommer den att göra det.

Alkohol

Ett säkert tecken på att en fest jag deltagit i var lyckad: jag förolämpade ingen. Det säger en hel del. Det hör till vanligheterna att jag säger exakt vad jag tycker, utan att försöka smälta in eller ”umgås”, när jag dricker alkohol.

Andra anledningar till att låta bli att bli berusad:
Hade en stund en idé om att hälla öl i någons mössa, men stoppades – som tur är – av min sambo.
Tog en full näve med karameller ur en skål. Lade sedan i sambos handväska.
Skadade fingret på en stol, så att det började blöda.
Kastade en ölflaska genom bilfönstret på hemväg. Träffade ingen – vad jag minns.
Kräktes två gånger på gräsmattan vid hemkomst.
Har idag svag huvudvärk och en mage i olag.

Kluven

När jag hör talas om människor som fått en bättre liv med pengar är det alltid med kluvna känslor. I det här fallet handlar det om en man som förr varit hemlös, men nu skrapat fram en vinst på en lott av något slag.
Bra, han får det bättre. Men samtidigt påminns jag om att pengar kan göra sådan skillnad. Den som inte har pengar har ett helvete. Den som har pengar behöver inte bekymra sig om bostad, mat och andra livsnödvändigheter.
Visst borde pengar göra en skillnad, men inte av sådan art. Det som krävs för att kunna överleva borde vara lättillgängligt för alla.
Nu låter jag som äkta rättvisekämpe, men jag har en annan poäng än ren rättvisa. Det är nämligen så, att om de som har pengar är de som har störst chans att överleva innebär det att de har större chans att sprida sin avkomma. Det blir en kapitalistisk djungelns lag, som inte tar hänsyn till de egenskaper som finns i människor – utan i attribut som ligger utanför människorna.
Det här kan jag inte smälta.
Mycket pengar versus lite pengar borde göra skillnad, ja. Men endast lyx versus mindre lyx.

En dom över oss alla

Så har det skjutits igen, i USA som så många gånger förr. Snabbt är vi igång här hemma och pratar om vilket sjukt land det är. Men jag tror inte vi ska skylla på USA här. Detta är en dom över oss alla.
Vårt sätt att leva får dessa konsekvenser. Den västerländska jakten på saker att äga, ideal att uppnå – någon gång får det lov att bli en reaktion.
Människor går ett helt liv och försöker vara någon de inte är, och ofta inte heller kan bli. De misslyckas inför andra. Och de misslyckas inför sig själva med saker de ser som viktiga: då brister det.
Den som accepterar sig själv utan att försöka efterlikna ett fejkat ideal av plast mår bättre. Jag ska inte säga att det är botet på dödsskjutningar och annat. Men det är ett bra steg på vägen.
Det går att göra en återkoppling till det jag skrivit om att bejaka det destruktiva. Den som accepterar hela sig själv, utan att försöka förtränga de delar som är obekväma, mår bättre och blir en bättre person.