Av lögner bygger man samhällen

Barnen springer omkring med käpphästar. Tv-speakerns röst är mjuk och uttalar förtjusande omdömen om hur bra showen är.
Jag kan inte köpa det. Det är inte på riktigt. Bryr sig speakern, som privatperson, om barnen? Tycker han deras prestationer är värda att se på?
Förmodligen inte. Men han får betalt för att göra det.
Han spelar en roll, och han spelar den som det stora flertalet vill att han ska göra det.
Det passar in i illusionen. Illusionen om att allt är mjukt, vänligt och att alla bryr sig om varandra.

När förklädnaderna faller förfäras människorna. De tänker: det här var obehagligt.
Men tröstar sig med att det oförfalskade är ett undantag.
Och det är det ju också.

Men tänk om: ”Se på dem. Springer omkring på sina käpphästar, och här sitter jag och måste se på skiten. Just nu kunde jag göra något vettigare. Jag kunde meditera, sittandes på en sten i skogen. Avlägsen från alla dessa förfalskade leenden. Leva livet som jag vill, utan att dra ‘mitt strå till stacken’ som det äckligt nog heter – slippa vara en del av kittet som smetar ihop det här vidriga pissamhället!”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s