Två konstnärliga ideal

Det finns två konstnärliga ideal jag tilltalas av.

Det ena kan kallas den fördärvade människan. Det går, enkelt uttryckt, ut på självdestruktivitet. Här handlar det om att utplåna en del av sig själv och lida för konsten. Skaparen är alltid en person som avviker och som har misslyckats med att nå en sorts samhällelig normalitet. Alternativt har personen valt en egen enslig väg, trots att det plågar honom eller henne.

Det andra kan kallas övermänniskan. Här handlar det om en person som tycks vara något mer än en människa. Verken denna person åstadkommer är enastående och frågor som ”är detta skapat av människor” uppenbarar sig. Konsten finns i ett sammanhang där illusioner framhäver denna känsla av överlägsenhet. Konstnärspersonen har valt att ha en mycket hög integritet, och mystik omgärdar honom eller henne.

Det som förenar dessa två ideal är dess avstånd från samhället, normalitet och moral. Det jag menar med ideal är här hur konsten framträder, inte hur jag själv ska bete mig som skapare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s