Läs detta

Följande är förbannat träffsäkert:
Läs.
Det svenska samhället är tyvärr en cementklump, och så kommer det att vara tills den sprängs i bitar.

Annonser

Hur ser en värld utan lögner ut?

Har nyss läst en artikel om Radical Honesty, som skickades av en god vän. Radical Honesty är precis vad det låter som – att säga sanningen i alla lägen oavsett utgång.

Om du tänker efter ljuger du många gånger om dagen. Det kan vara genom att låtsas lyssna intresserat på ointressanta utläggningar, säga att någon ser bra ut i kläder du blir spyfärdig av, eller att maten du just åt smakade bra – trots att du ville dö en gång per tugga.

Några grövre lögner i vår kultur är den om Jultomten, kanske även övertygelser om religion (om religioner och sanningar gick hand i hand skulle ALLA vara religiösa) och att den som aldrig tänker på sig själv kommer längst.

Hur skulle vår värld se ut utan lögner? Och nu menar jag inte den överdrivna varianten där du slänger ur dig precis vad som faller dig in (”Fula skor du har, gubbe!”, ”Jag fantiserar om att knulla din hund!”, ”Din fru är det äckligaste jag vet”). Nej, det handlar bara om att INTE ljuga.

Jag tror det skulle bli en intressantare värld, åtminstone för personer som liksom jag lever i utkanten av samhället (rent idémässigt menar jag). Större delen av det som kallas civilisation skulle dock ställas på ända, och det skulle bli kaos. Något som i sig inte behöver betyda något negativt.

Se till att läsa artikeln, om du inte gjort det.

Anpassning – förolämpning eller prostitution

Om du anpassar dig, klär dig/beter dig/förändrar dig, efter någon annan förolämpar du denne. För anpassningen utgår från den fördom du har om personen i fråga.
Förutom att förolämpa personen med att utgå från att denne är en fördomsfull person ljuger du dessutom. Du visar inte ditt sanna ansikte (om du har något!).
Vad då om personen tydligt uttalat sin vilja av att du ska anpassa dig? Ja, då är det en fråga om ifall du är en hora eller inte.

Det obligatoriska lidandet

Det är fint att lida. Att åka till jobbet på måndagen ska vara ett rent helvete. Tanken på att det SKA vara så gör det lättare. Eländet delas med andra.

Men nåde den som försöker bryta ekorrhjulet! Då funkar inte självbedrägeriet. Då kommer avundsjukan krypande som det avgrundsmonster den är.

Måndag…” med menande tonfall, och de flesta av dina arbetskamrater nickar instämmande.
tisdagen känns det en aning bättre. ”Snart mitten av veckan, det går åt rätt håll”.
Onsdag. Efter lunch har halva veckan gått. ”Vad blir det i helgen då?”.
Torsdag. ”Bara en dag kvar”.
Fredag. Helgen har börjat redan på morgonen. Hela dagen går åt att planera, köpa sprit och öl och så vidare.
Lördag. ”I morgon är det söndag, skönt! I dag kan jag koppla av.”.
Söndag. ”Helvete, i morgon börjar det igen!”.

Två dagar per vecka som inte är lidande eller förträngning av nuet, med siktet på framtiden. Varför går så många med på att ha det så här?

Sverige, Sverige fosterland

”Men hur ska det gå om ni inte får några jobb?”, ”Då vet du att ni måste ha koll på skatt och moms, och det kommer inga lönekuvert i slutet av varje månad”, ”Och redovisningen måste ni ha koll på!”, ”Då får ni inte ligga på latsidan!”.

Ovanstående är reaktioner från bekanta på beskedet om att jag och en till startat eget företag. Även om jag låter det rinna av mig som vatten från ett hustak kan jag inte låta bli att förundras. Varför är detta det första folk säger? Varför önskar de inte lycka till, eller i alla fall frågar om verksamheten?

Jag har diskuterat fenomenet med flera av mina närmare vänner. Vi är överens om att reaktionerna förmodligen beror på avundsjuka. Genom att dra fram det negativa övertygar de sig själva om att de gör rätt som låter livet gå, fortsätta i samma spår som förut. Det är helt enkelt en defensiv psykologisk mekanism.

Samtidigt säger det här en hel del om det svenska samhället. Jag är, så här i början, ovan med känslan av att inte behöva lida för att tjäna pengar. Det handlar främst om att slippa gå upp tidigt. Det faktum att så många (större delen av de jag berättat för) reagerar negadefensivt (mitt eget ord) tyder på att det i detta land finns en rädsla för att tappa grepp och kontroll.

Oavsett hur det går med vårt företag är jag stolt över att jag trotsar det negativa tänket och faktiskt försöker.