Det obligatoriska lidandet

Det är fint att lida. Att åka till jobbet på måndagen ska vara ett rent helvete. Tanken på att det SKA vara så gör det lättare. Eländet delas med andra.

Men nåde den som försöker bryta ekorrhjulet! Då funkar inte självbedrägeriet. Då kommer avundsjukan krypande som det avgrundsmonster den är.

Måndag…” med menande tonfall, och de flesta av dina arbetskamrater nickar instämmande.
tisdagen känns det en aning bättre. ”Snart mitten av veckan, det går åt rätt håll”.
Onsdag. Efter lunch har halva veckan gått. ”Vad blir det i helgen då?”.
Torsdag. ”Bara en dag kvar”.
Fredag. Helgen har börjat redan på morgonen. Hela dagen går åt att planera, köpa sprit och öl och så vidare.
Lördag. ”I morgon är det söndag, skönt! I dag kan jag koppla av.”.
Söndag. ”Helvete, i morgon börjar det igen!”.

Två dagar per vecka som inte är lidande eller förträngning av nuet, med siktet på framtiden. Varför går så många med på att ha det så här?

Annonser

En reaktion på ”Det obligatoriska lidandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s