Att umgås med sig själv – ett sundhetstecken

Jag har återfunnit trivseln i att vara helt ensam. Sällskapet jag ger mig själv är helt enkelt ett bra sådant.
Det har gått några år sedan jag senaste tyckte så. Under tiden har oron vid ensamhet varit påtaglig, panisk.
Att kunna vara själv utan att bli rastlös och få abstinens efter sällskap – jag tror det är ett bra tecken.

Annonser

Det är hjärnan som är underviktig

”De sjuka skönhetsidealen” är på tapeten.
Stackars unga tjejer som svälter sig själva för att vara fina, så att de utseendefixerade pojkarna har något att titta på! Tjejerna blir i bästa fall smala, och i sämsta fall martyrer, av sitt agerande.
Och vems fel är det? Samhällets, jomenvisst. Den inneboende mänskliga bristen på självreflektion har alltså inget med saken att göra? Nej, tydligen inte.
Att det enbart är synd om människor som straffar sig själva kan jag inte hålla med om. För jag tror på den fria viljan.
Anledningen till att unga människor faller för grupptryck är för att de inte förbereds att tänka självständigt. Ja, det blir samhällets fel i slutändan, men på ett annat plan.
Men varför ska de läras att tänka självständigt? Då krackelerar ju hela konsumtionssamhället. Valet står således mellan:
Ny ordning eller trasiga människor.
Dags att välja sida, annars får vi ta del av denna ”nydanande” journalistik nästa vecka igen.

Sell out

Det räcker att artist, eller ett band, tjänar pengar för att folk ska ropa ”Sell out!”. Återigen ett fall av mänsklig dumhet.
Det som retar mig mest är att ingen skriker Sell out! åt de band som ”gör det för fansen”, levererar samma skiva om och om igen. För det är ju i anpassningen sell outen ligger, i att kompromissa med sina konstnärliga visioner för att nå uppskattning.
Den som gör musik för någon annans skull är den verkliga horan, medan den som gör som den vill och samtidigt kammar hem fett med cash är en tvåfaldig vinnare.
Samma scenario och resonemang kan överföras till det mesta som har med något kreativt att göra: skapar du det du vill för din egen skull och blir rik på kuppen är du oantastbar. Viker du dig och gör avkall på dina visioner för att nå framgång är du en hora.
Enkelt.

Om att leva såsom i dödens närvaro

En nära vän berättade: En vän till honom jobbar med att ta hand om obotligt cancersjuka under deras sista tid i livet.

Hon har frågat runt bland dem, unga som gamla, rika som fattiga, män som kvinnor:
Finns det något de önskar att de gjort annorlunda i livet?

Svaret var enhälligt: ja, de ångrar att de ägnat så mycket tid åt jobbande och karriär, och avsatt så lite åt de människor de bryr sig om, och de sysslor de helst gör.

Min vän påpekade att det som jag nu gör, ger upp det rutinmässiga (men rätt välbetalda) arbetet för att starta eget och styra mig själv, tycks vara vad många innerst inne önskar.

Mitt syfte är, mer eller mindre, att jobba mindre och få ett mindre förutsägbart (planerat) liv. Ett liv där det jag vill blir verklighet snarast möjligt (istället för att sikta på framtiden). Det blir mindre pengar, men välmåendet stiger.

Jag är glad att jag insett detta innan jag beträder min dödsbädd.

Meningen med livet…

…är att leva, och sedan dö.
Det finns människor som tror att de är riktiga djupingar, betydligt smartare och mer eftertänksamma än de egentligen är.
De lägger pannorna i djupa veck, tar ett glas rödvin och ser svårmodiga ut. Sedan kommer det:
”Vad är meningen med livet?”.
Som om det skulle vara den mest välformulerade frågan någonsin. När den endast bevisar att den som ställer frågan inte tänkt efter ordentligt.
För hur kan man fråga efter en mening, om man inte klargjort att det finns någon. Och vad betyder egentligen ‘mening’ i det här sammanhanget? Att en okänd livsform förutbestämt en bana, ett levnadsöde? Eller att vad som än händer kan kallas mening?
Håll käften. Tänk sedan efter. Bra så.

Om religionens avskaffande


”Religion är roten till allt ont” och liknande kommentarer börjar i dag närma sig nivåer som ”Hoppas det blir fint väder”. Det ligger nära en allmän uppfattning. Den som säger det kan, samtidigt som han eller hon känner sig småradikal, vara ganska säker på att få medhåll. Och dessutom känna sig smart, eftertänksam och modern.

Jag har pratat med många som säger att religion är skit och dessutom tror att de är bland de första som kommit på det. Tröttsamt. ”Eftertanken” är ofta i flytande form.

Är då religionen ett sådant gissel? Tja, det har mördats och begåtts diverse obskyra gärningar i dess namn. Men problemet ligger inte i religionerna, utan i människan. De tankar som trycker på och vill bli förverkligade söker bara en täckmantel. Och den täckmanteln kan lika gärna vara ett ganska osofistikerat självbedrägeri som när främlingen råkar stöta till dig och du ger denne en höger i ansiktet.

Behovet av fysiskt våld och makt finns där ute oavsett religionen, det är det jag säger. Så om vi ”avskaffar” samtliga religioner kommer människobarnen att söka nya fanor att samlas under, för att gå till strid och puckla på varandra.

Flockmentaliteten är felet med människan.

Intolerans är genetiskt

De så kallade vuxna ondgör sig över piercings, urringade kläder, tatueringar och annat – speciellt när det finns hos unga människor. Nu är det på tapeten igen, en tolvåring som stängs av ifall han inte slutar använda byxor med häng.

Vad som brukar följa på sånt här är en våg av blogginlägg, diskussioner och insändare. Dels från de som håller med att ”Det ska vara nån jävla ordning i skolan!” och dels från de som tycker det är fel att inkräkta på något så privat som folks stilar.

Jag suckar djupt, för vi har sett det förut. Majoritetens intolerans kommer alltid att vinna, eftersom det är det ”naturliga” för människan.

Intolerans som det här är bara en förlängning av den mänskliga naturen. Det är genetiskt betingat att reagera negativt på allt som är annorlunda. Det är så enkelt, och så tragiskt. Så kommer det att vara tills vi, på allvar, försöker utrota detta simpla sätt att tänka och bete sig. Tills vi väljer att lägga allt krut på att förändra den mänskliga rasen, ta den till nästa steg.

Nietzsche gick och drömde om det här på sin tid. Och han dog i början av 1900-talet. Nog sagt.

Legaliserad prostitution

Liberala Ungdomsförbundet, LUF, i Dalarna har uttalat sig kontroveriellt i några känsliga frågor. Nya ordföranden Jakob Hilding är för fri invandring, legalisering av droger samt avkriminalisering av prostitution.
Det där med invandring är i min mening inte så kontroversiellt. Uttjatat, och inget jag kommenterar.
När det gäller drogerna finns det tveksamheter. Vad händer om någon får för sig att försöka flyga från femte våningen? Eller tror att en gammal dam på gatan är Adolf Hitler?
Förslaget om legal prostitution tror jag dock på. Sverige är enda landet i Europa där prostitution är olagligt, värt att tänka på.
Om det skulle bli lagligt med kommersiellt knullande skulle det inte stå på förrän en fackförening för hororna bildades. Därmed betydligt större trygghet för de anställda.
Det jag gillar mest med förslaget är dock att man, istället för att utgå från en utopisk kristen moralprincip från medeltiden, anpassar sig till rådande situation.
Slavmoralen, arvet från kristendomen, ligger fortfarande som en blöt filt över det västerländska samhället.