Porr är bra?

Jag går och idisslar en tanke som slog mig mitt under lidandet av diskandets alla kval:

Det är möjligt att min teori om att var och en bör erkänna sina ”mörka” sidor för sig själv (måste döpa den, den är ogörlig att referera till) kan användas som ett försvar för pornografi. Ja, porrbranschen i stort, och allt som anses ofint, stötande, vulgärt och avskyvärt enligt gängse skenhelig smykristen moral här i västvärlden.

Jag kan med andra ord få vara Djävulens advokat, något som jag inte har något emot. Men hur tänker jag då? Jo:

Det är bra att erkänna för sig själv alla brister, allt man skäms för, allt man aldrig lyckats med. Och acceptera det. Det är inte bra för ens existens att ständigt behöva ljuga och förställa sig inför sig själv. Förändra det? Visst, men först krävs acceptans. Det är den gamla teorin, som jag skrivit om tidigare.

Det nya går ut på att även begär och hämningar bör erkännas inför sig själv. På det sättet lättar trycket inombords, något som är bra inte bara för personen själv – utan även dennes omgivning. En ångpanna som inte får lätta på trycket flyger förr eller senare i luften, och skadar då även sin omgivning – för att använda något krystad symbolik.

Porr kan vara ett sätt att lätta på trycket. Det kan även våld. Och destruktiv musik. Låt det hända inombords, eller på din bildskärm – så behöver det inte bli verklighet.

”Men porrbranschen förslavar kvinnor”, säger motståndarna. Men det gör ju alla branscher, och det finns rötägg i alla branscher. Liksom det finns bra folk i alla branscher.

Här slutar tanketråden. Jag återkommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s