Det sociala spelet

Jag är rätt skicklig på det sociala spelet, om jag får säga det själv. Bra på att identifiera underförstådda etikettregler, vilken moral som gäller för tillfället och hur högt i tak det är. Varför jag ofta framstår som en väldigt ödmjuk, trevlig och sympatisk person. Det är ett problem för mig.

Jag lyssnar i större utsträckning än jag talar. Tyvärr är karaktärsdraget sällsynt i de flesta sammanhang, och det finns ett ständigt behov av att bli lyssnad på. Förstådd. Tagen på allvar. Alla pratar ständigt i munnen på varandra, och tänker mer på vad de ska säga härnäst än vad samtalspartnern faktiskt säger.

Allt detta vill jag slippa, egentligen. Jag vill att de personer som inte intresserar mig ska märka det. Så slipper vi slösa bort varandras tid med missförstånd och artigheter. Som det är nu får jag alla att känna sig betydelsefulla och intressanta, trots att de tråkar ut mig.

Är lösningen att vara otrevlig? Nej, tvärtom-beteendet passar mig inte. Att vara totalt ärlig (”Ditt prat om sport tråkar arslet av mig!”)? Jag vet inte. Risken är att ärlighet misstas för ren otrevlighet.

Det här är ett svårare problem att lösa än ni kan ana. Den som inte tänker efter kan lätt säga ”Vadå, det är väl bara att vara ärlig!”. Men sätt då ansikten på några fiktiva personer. Betänk att andra personer än du själv kan ta skada av din extrema ärlighet.

Annonser
Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s