Socialisering

Som man blir behandlad tror man sig till slut vara. Är det så?

Själv är jag en anhängare av att könsroller skapas i samvaro med andra människor, snarare än att de är medfödda. Givetvis spelar det biologiska könet in, liksom gener och annat. Men jag tror att mycket går att styra.

Tanken slår mig när jag nu själv ska vara delaktig i en persons uppväxt och uppfostran. Behandlar vi Alma på ett ”tjejigt” sätt, som vi inte skulle ha behandlat en son? Är vi försiktigare? Uppmuntrar vi det söta snarare än det tuffa? Ger vi negativ feedback på ”pojkiga” beteenden?

Rosa eller blått är en sak, klänning eller byxor en annan. Rätt så självklart att det styr barnets självbild vad man väljer. Och jag ogillar den där åtskillnaden. Samtidigt tycker jag att ”tvärtom-metoden”; att sätta på pojkar klänning osv, vore absurt. Men är unisex-behandling att föredra? Det är jag inte så säker på.

Jag ser mig själv som medveten om allt denna påverkan, och helst av allt vill jag vara stödjande och vägledande. Inte styrande. Detta är den största utmaning jag stått inför.

I slutändan kan jag bara följa min intuition som pappa, och hoppas att jag är tillräckligt bra på uppfostring för att Alma ska bli en självständig och medveten person.

Annonser
Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s