Natur vs utveckling II

I få områden är misstron av utveckling och vetenskap så stark som när det gäller barnafödande och barnuppfostran. Med modersmjölk som ett självklart livselixir och universalmedel förkastas så gott som allt vetenskapen kommit fram till, samtidigt som kvinnan reduceras till en simpel mjölkkossa. En stolt sådan, i många fall.

I min inledande post var jag lite oklar med natur-definitionen. Det jag fiskade efter var egentligen själva passiviteten, att inte påverka. Att låta det som sker ske. I extremaste fall med ödet som rättesnöre. ”Om det händer så är det meningen”.

Kan vi gå igenom livet utan att påverka? Sannolikt inte. Och än mindre utan att påverkas av det som människan redan kommit fram till (samhället, kort och gott). Inom det här ”naturidealet” existerar det dock ett självbedrägeri, en föreställning om att det finns något orört och opåverkat även hos människan. Att vi, om vi gör ”som man alltid gjort” plötsligt är fri från allt vi fått i oss utifrån. Både uppfostringsmässigt, socialt inprogrammerat, men även rent kemiskt. Jag ska förklara det där med kemin:

Den mat vi äter innehåller en mängd tillsatser, som förändrar oss på olika sätt. Den når även modersmjölken. Något som inte tas med i beräkningarna hos de modersmjölksromantiker, som är ytterst skeptiska mot modersmjölksersättning och annat ”onaturligt”. Samtidigt som ammande mammors mjölk är mer eller mindre ”onaturlig” den med. För övrigt ingår barnafödandet och ammandet som närmast kvinnodefinierande av modersmjölksromantikerna. Något som tål att tänkas på, när vi på så många sätt försöker komma ifrån dåtidens tydliga könsroller.

Vilka är då modersmjölksromantikerna? Ja, de finns lite här och var. Själv blev jag inte bekant med ”dem” förrän jag själv skulle ha barn. Jag slogs av den stränga och väldefinierade kvinnosyn som representerades av både kvinnor och män, på forum och ute i samhället. Ordet ‘fundamentalism’ låg inte långt borta. Det handlar nämligen inte bara om att hylla ett ideal, utan även om en sorts utfrysning av kvinnor som inte fött barn och matat dem på det ”korrekta” sättet. De är inga riktiga kvinnor, kort och gott. För att ta det till en extrem: om ett barn inte klarar sig utan nymodigheter som kejsarsnitt, kuvös, modersmjölksersättning och annat är det inte ”meningen” att barnet ska överleva. Nu spetsade jag till det rejält, för att göra min poäng tydlig. Därmed inte sagt att alla bröstmjölksromantiker har sådan extrem syn.

Det sägs ofta att ”förlegade ideal” finns hos lågutbildade människor i lägre samhällsklasser (för den som tror på klassamhället). Är det samma människor som hyllar gamla ideal och vägrar att gå till doktorn annat än vid dödlig sjukdom? Jag vet inte, och tänker inte gissa heller.

En intressantare fråga är: Krävs det utbildning för att få en ”friare” syn på kvinnan? Det ter sig paradoxalt, men kanske är det så? I så fall får bröstmjölksromantiker och andra naturidealister väl rätt? Då är ju den moderna kvinnan, och den moderna mannen, något konstlat. Eller? Om det återkommer jag i nästa del av natur vs utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s