Bristande närvaro

För ungefär ett år sedan upptäckte jag mindfulness, eller medveten närvaro som den kallas på svenska. I stora drag går det ut på att försöka ha koll på varje liten nyans av varje liten upplevelse. Något som bidrar till bättre kroppskontroll och – faktiskt – en större livsglädje.

Jag blev på kort tid kvitt min ihållande dödsångest, som faktiskt inte var filosofiskt och existentiellt grundad – det handlade bara om att jag var rädd för att bli rädd, och för hur min kropp reagerade i olika situationer. Återfick det där lugnet, som jag i yngre år var känd för.

Med välmåendet glömde jag bort att fortsätta upprätthålla denna nya vana (som inte hade hunnit bli en vana), och nu finner jag plötsligt att jag ofta är klumpig. Stöter i kaffekoppar, slår i armbågen i dörrposter och så vidare.

Jag måste fortsätta öva. Detta blogginlägg är en påminnelse till mig själv.

Jag rekommenderar för övrigt mindfulness till alla. Oavsett om du har problem eller inte. Smakrikare mat, blåare himlar, och en acceptans över att varandet av en liten flugskit i universum – snarare än motsträvigheten och paniken som kommer med dödsångest.

Läs mer här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s