Farmor och döden

I dag är det ett år sedan farmor dog. Tiden har gått fort, men jag inser att jag fortfarande tänker på henne som något levande.

Jag minns henne som hon var, i speciella situationer som när hon lärde mig och Sofia att baka bröd. Och hennes skratt när jag drev med farfar. Det är så jag vill minnas henne, och nej – jag har fortfarande inte varit vid graven.

Jag är vetenskapligt skolad och en tvivlare av naturen, men jag kan inte utesluta att ”något” händer efter döden. Jag tror inte på något speciellt, utan det rör sig mer om hopp. Men jag tänker så här: har jag fel så spelar det ingen roll – hoppet om en fortsättning gör livet mer spännande. Agnostiker är jag.

På tal om tvivel: Det fina med tvivel är att en tvivlare alltid vinner. Det finns alltid fler frågor än svar, och frågorna behöver inte ens vara begåvade. Bara trotsiga. Men handlar mina tvivel egentligen om en försvarsmekanism? Att slippa ta ställning. Feghet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s