Dresserade djur och människor

Jag är kluven inför uppfostring av djur. Samtidigt som en ostyrig och hoppig hund kan vara irriterande, bär det mig emot att se en underdånig vovve som gör det husse och matte befaller. Det är ovärdigt.

Jag växte upp med en blandrashund som var i det närmaste ouppfostrad, men ändå betedde sig som en intelligent varelse. Lyssnade och tog in, och umgicks på lika villkor. Som en kompis. Hunden, Baltzar, satte en standard.

Två legender. Oskar och Baltzar.

När jag nu träffar andra hundar jämförs de ständigt med den sedan länge hädangångne barndomsvännen. Och ingen lever upp till jämförelsen. Framförallt är det den blinda lydnaden av människan som stör mig.

Är det inte slaveri att tvinga djur till lydnad, och utnyttja dem? Jag tänker här även på hästar. Som dessutom används att sitta på – den ultimata förnedringen?

Dressyr förekommer inte bara av djur. En stor del av vårt samhälle består av att sätta människor i fack, ja tvinga in dem. Beteenden såväl som moral. Indirekt även åsikter. Tyvärr fungerar det rätt bra, och de få som blir ”felsocialiserade” kan inte ensamma grusa maskineriet. Eller?

Jag är övertygad om att det går att bryta sig ur och lämna myrstacksmentaliteten. För det krävs mod, men framförallt medvetenhet.

Leve det vilda, det fria.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s