Jag är en gnällspik

Tycker jag är väl gnällig och pessimistisk för tillfället. Misantropin, som jag lyckats övermanna och bakbinda, har utöver det lyckats slita sig, hoppat ut ur garderoben och lever rövare igen.

Ibland undrar jag om inte det där inneboende personliga mörkret är något jag gjort mig beroende av. Mår jag för bra för länge dyker till slut tvivlen upp, och plötsligt sitter jag där och smygfördömer den mänskliga rasen. Igen. (”Det här tv-programmet säger det mesta om människan”).

Mår jag inte skit så mår jag skit, helt enkelt. Inte så att jag har ett behov av att prata skit om folk, utan mer att jag behöver känna ett tydligt avstånd till det mesta. För att få fokus och kunna betrakta.

Som jag tidigare berättat är jag kreativ som en trasig sked när jag är lycklig. Måste vara lite lagom grinig för att det ska hända något i hjärnan.

Dags att fortsätta med den halvlästa Dalai Lama-boken kanske?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s