Varför ateism?

Lika lite som jag förstår mig på religiösa förstår jag mig på ateister. Hur kan någon vara så säker på någonting?

Jag blir alltid förbluffad över människor som är säkra på sin sak. Åtminstone när det gäller så pass stora saker som hur världen blev till och hur den fungerar. Ja, och om det är den enda världen.

Vetenskapen jobbar efter big bang-teorin, och alla slutsatser som dras är på ett sätt resultat som kräver att teorin är riktig. Big bang-teorin är onekligen en rimlig förklaringsmodell, något som är tillräckligt för att många ska utropa sig själva till ateister.

För att vara ateist krävs dock att några villkor är uppfyllda. Det viktigaste, enligt mig, är tron på att människan faktiskt kan förstå och förklara universum med mera. Att det inte finns dimensioner som inte kan uppfattas. Den tron har inte jag. Människan är, enligt mig, mycket duktig på det här med överskattning av den egna rasen.

Jag skulle aldrig kunna vara ateist, lika lite som jag skulle kunna bli religiös. Anledningen är att det aldrig någonsin kan ges nog med bevis för att övertyga mig. Oavsett hur vettigt en fysiker lägger ut om lagar med mera, finns det fortfarande en möjlighet att en okänd organism får allting att verka som om det är lagbundet, när det i själva verket rör sig om en avancerad form av marionettspel. Nu tror jag inte det, men det för helt klart in en osäkerhetsfaktor i sammanhanget.

Det tycks så märkligt att bara, helt utan att veta vad som händer i framtiden i form av upptäckter, bara stänga av alla möjligheter. ”Jag vet att det inte finns några gudar”. Jaha, och hur ska kunskap förstås i det sammanhanget? Bara för att big bang verkar rimligt följer inte att det inte finns några gudar.

Men skit i bevisföring och argumentation. Det är inte det som är det inressenta. Det går varken att bevisa eller motbevisa en guds existens (även om det teoretiskt sett är enklare att bevisa). Vilket leder till slutsatsen: liksom den religiöse måste ateisten faktiskt sticka ut foten och tro. I blindo.

Jag nöjer mig med ett: ingen aning, men jag är öppen för möjligheter. Agnostiker kallas det visst.

Annonser

21 reaktioner på ”Varför ateism?

  1. Du missförstår oerhört mycket om ateism faktiskt. Vi kan börja med att ateism delar man in i två ”kategorier” – vilket är svag och stark ateist. Alla som inte tror att gud finns är svaga ateister. Alla som har argument för det och har resonemang för det är starka ateister (även känt som positiv ateism). Det du talar om hela tiden i ditt inlägg är stark ateism. Men faktum är att de flesta människor är ateister på något sätt. Jag antar att du inte tror att Zeus finns. Antingen gör du ju det, eller så gör du inte det. Sen kan du ha ett filosofiskt resonemang där du gör ett ställningstagande som gör dig till agnostisk – men du är fortfarande antingen teist eller ateist i den svaga positionen så att säga. Antingen tror man på något, eller så gör man det inte – egalt resonemangen så att säga. En stark ateist TROR inte att gud finns, den VET inte att gud inte finns. Det finns inga ateister som säger sig veta om gud finns eller inte – utan där förhåller vi oss agnostiskt till viss del kan man säga och vi skiljer oss därför kapitalt från teisterna – som ofta säger sig VETA att gud finns eftersom dom har ”stött på honom” så att säga. Det vi däremot gör som skiljer oss från agnostikern är att vi anser att frågan om guds existens i sig kan vara ogiltig, eftersom den just inte kan bevisas som agnosticismen säger. Och om den är ogiltig – ptja – då hamnar den i en kategori av ”tro” där man så att säga finner det helt osannolik. Man VET fortfarande inget om dess icke-existens så jämställ aldrig en ateist med en teist med agnostikern i mitten – för så funkar det absolut inte.

  2. Sen är inte alla ateister naturalister som försanthåller vetenskapen heller. Massor av buddhister och även faktiskt hinduer är ateister – eftersom de inte tror på någon gud alls. Det finns en hel del paganister som också är ateister som tror på ”övernaturliga ting” – men inte just gudar.Ateism i sig är ingen lära – men det finns gott om ateistiska läror som förutsätter/baseras på en bild där gudar antingen inte finns – eller inte spelar roll.

  3. Det här är intressant. Exakt ett sådant svar jag eftersökte.Behöver bearbeta och tänka vidare innan jag svarar något mer.Skillnaden mellan agnostiker och svag ateist tycks dock inte vara helt solklar.Det som jag är inne på är betydelsenyansen mellan tro och icke-tro, som jag likställer i kategorin ”ställningstaganden”. Den kategori jag placerar mig själv i är ”frågan om gud är inte relevant”, rent vetenskapligt och kunskapsmässigt.Bra att veta att du är ateist. Det är ett rimligt antagande att du har dryga frågor att vänta från mig framöver 😉 Nejdå. Men tack som fanken för dina svar!

  4. Ateism refererar till tro medan agnosticism refererar till vetande. En ateist har alltså tagit ställning i frågan om gudstro. En agnostiker begrundar huruvida man vet eller ens kan veta någon om guds existens.En svag ateist menar alltså att h*n saknar tro gällande guds existens. En agnostiker menar antingen att h*n saknar eller inte kan nå vetskap om guds existens.Man kan mycket väl vara både agnostiker och ateist samtidigt.

  5. Precis som Pekka säger – man kan mycket väl vara agnostiker och ateist samtidigt, faktum är att de flesta agnostiker är svaga ateister troligen rent ”tromässigt”.

  6. Men är inte icke-tro en tro? ”Jag tror att det inte finns någon gud”.För mig är det ställningstagandet omöjligt att göra.”Jag vet inte om det finns någon gud” har en helt annan betydelse än ”Jag tror inte att det finns någon gud”.För mig är det fullt möjligt att varken tro eller icke-tro, om ni förstår. Ni tycks förutsätta att endera tror man, eller också inte. Rent semantiskt vill jag mena att det finns ett mellanläge. Ett osäkerhetsläge.

  7. ”Men är inte icke-tro en tro? ”Nej. Du skulle väl inte kalla din frånvaro av tro på tomten som riktig för en tro heller? Då skulle ju alla de miljarder saker som du inte tror på vara miljarder olika tro. Så kan man inte resonera – endast ett positivt ställningstagande är en tro.Det krävs en form av lära, doktrin, dogm eller existens för att en tro på det ska kunna utformas. Svag ateism är ingen lära och absolut ingen existens – det definierar bara ett tillstånd. Stark ateism – det är mer åt lära-hållet, men inte mer än teism då så därför bör man inte kalla det en tro heller eftersom den inte är definierad förren den har blivit en religion. Och ingen skulle ju kalla teism för en tro – utan det är olika SORTERS teism som är tro, tex kristendom, islam osv… Samma gäller ateism – det är först när jag definierar den i en lära som jag kan tro något.Och eftersom ateism är något som både buddhister och naturalister kan vara – så är det helt omöjligt att påstå att ateismen i sig är en tro. Ateism är inte mer en tro än flintskallighet är en hårfärg.

  8. ”Rent semantiskt vill jag mena att det finns ett mellanläge.”Fullständigt omöjligt och bara precis som du själv säger semantik. Antingen tror du att det finns en gud, eller så gör du inte det. ÄVen om du kallar dig ”helt osäker” så är det något som dominerar. Och ju mer du hävdar att du är osäker – desto säkrare är jag på att du är svag ateist rent tromässigt eftersom TRO inte handlar om vetande. Det är ditt vetande som är osäkert, inte din tro. Frågan om guds existens är inte det samma som frågan om det var kalle eller lisa som mördade nisse där man med rätta kan hävda en mittpunkt av osäkerhet. I förhållandet till någots existens har du en positiv variabel och en negativ – så fort du inte tror att något finns, vilket du gör med din ”osäkerhet” – så är du negativ. Du resonerar kring ditt vetande nu när du hävdar en mittpunkt – du ska resonera kring din tro. Förstår du skillnaden? Den är iofs inte jättetydlig – men jag tror du ser den om du funderar på det en stund.

  9. Hur ska jag göra det så bra förklarat som möjligt…Jag: Finns gud?Du: Jag vet inte.Jag: Då tror du ju faktiskt inte på gud. För du måste ju hålla med om att för att du ska tro på gud, så ska du ju tro på gud. Alltså är du svag ateist. Ditt mellanläge är alltså det samma som svag ateism.Det hela handlar alltså om att det positiva aldrig någonsin kan vara annat än just positivt. Det en fundamentalist har gemensamt med den svagaste liberala troende är just att de båda tror på gud – sen skiljer sig läran och tron åt såklart, men det är totalt ointressant för just existensen av en gud där båda ligger på den positiva sidan om en odelbar mittlinje där agnostikern nästan till 100% alltid befinner sig på den negativa uppfattningens sida. Egalt dina intellektuella förehavanden om möjligheter att bevisa hit eller dit.

  10. 4e inlägget och nu kom jag på en giltig liknelse:Mördade Kalle Nisse?Det finns bara två svar på det eller hur? Antingen gjorde han det, eller så gjorde han inte det.Och om du säger att du inte vet, vilket du självklart kan säga – då tror du faktiskt inte att Kalle mördade någon (ännu). Då är du ”svag ateist” i det fallet. Svag ateism är helt enkelt grundpositionen innan du tagit ställning rent trosmässigt.

  11. Jodå, jag förstår hur du menar. Så det handlar inte om att du förklarar dåligt. Och jag kan inte säga att du har fel heller. Ändå fiskar jag efter grader av osäkerhet. Det finns ju stark och svag ateism, som du säger. Jag tänker mig mer ett ”steglöst” tillstånd, där osäkerheten skulle kunna mätas som 0-100%. Och det som intresserar mig är ”övergångarna”, 0-1%. När blir icke-tro tro? För mitt resonemang är gradskillnaderna viktiga, och jag kan inte placera dem alla i samma säck som ”icke troende”.För mig är det här nu ett rent språkligt definitionsmässigt problem. Vad är tro? Vad är vetande? Vad är skillnaden?Den definition jag jobbade med under filosofin, som verkade vara vedertagen, var att tro är en form av övertygelse som egentligen saknar vettig anledning (bevis etc). Medan vetande var tro+rimligt skäl+sanningsvärde. Tro är alltså den svagaste formen av vetande.Nu ställer jag inte upp på den definitionen riktigt, men det kommer en annan gång.Det är förargligt att jag är så rostig och har tappat alla begrepp. Skulle förklara bättre annars.

  12. Påbörjade ett svar, men ser att Terra redan summerat det väl. Att sakna intresse för frimärkessamlande är inte en hobby.För att göra Terras exempel på mordet av Nisse ännu tydligare, så kan man uttrycka det som att man tills vidare saknar tro på Kalle som mördare.Ofta säger man att den starka ateisten ”tror att gud inte finns” medan den svaga ”inte tror att gud finns”, men denna distinktion kan vara svår att uppfatta. Därför föredrar jag att säga att den svaga ateisten ”saknar tro på gud existens”.

  13. Skrattade gott åt den serien. Tack, Pekka :)Och ja, det är ju den där distinktionen som ”ställer till det”. Icke-tro (eller anti-tro) står i motsatsförhållande, kind of, till tro. Medan avsaknaden av tro är varken eller.Det var det där jag var ute efter från början, men utan att känna till begreppen svag och stark.Hela posten går egentligen ut på att jag inte begriper hur man kan tro att gud inte finns, dels för det övermodiga i det men också för den semantiska dimensionen. Alltså att jag inte kan förstå stark ateism.

  14. Att vara stark ateist i generell mening kan tyckas något övermodigt. Det kan jag hålla med.Däremot kan man vara stark ateist gällande vissa gudsdefinitioner utan större problem. T ex kan man vara säker på att gudar med motsägelsefulla logisk inkonsekventa) egenskaper inte lär existera. Detsamma gäller gudar vars påstådda effekter inte kan påvisas.Man kan alltså vara stark ateist gällande specifika versioner av den kristna eller muslimska guden. Men det är mindre rimligt att vara stark ateist gällande abstrakta gudsbeskrivningar eller ”gud” som ett generellt odefinierat begrepp.

  15. Ja, där är vi överens. Dock skulle jag nog inte säga att ateism har så mycket med saken att göra ifall man inte köper en gudsbild pga att guden är ofelbar och felbar på samma gång (exempelvis).

  16. ”Dock skulle jag nog inte säga att ateism har så mycket med saken att göra ifall man inte köper en gudsbild pga att guden är ofelbar och felbar på samma gång (exempelvis).”När du säger ”ateism” här, menar du då stark eller svag? För om du menar svag har du en poäng, men inte om du menar stark. För stark ateism är just argumentationsuppbyggt – som tex att man inte tror på någon gud, för att man finner bristande logik i läran. Stark ateism grundade sig rent historiskt just i kritik mot teistiska lärors inkonsekvens och brister.

  17. Stark ateism är alltså inte MER ateism än svag. Det är bara ett filosofiskt resonemang. Man är fortfarande lika lite troende på en gud som den svage ateisten. Det är rätt kassa begrepp egentligen eftersom man lätt kan tro att det graderar tron.

  18. Jag menade svag där. Och ja, begreppen är inte helt 100. Så här i efterhand visade det sig att det jag menade med ”ateism” var ”stark ateism”, och det jag menade med ”agnosticism” var ”svag ateism”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s