Ja se det snöar

Vinter. Kyla. Is. Elände. Lik förbannat envisas jag med att bo kvar här i Sverige. Man kan ibland fråga sig varför. Till exempel just nu, när de första flingorna singlar ner utanför fönstret.

Tänk att bo i Thailand, eller på någon mysig ö utanför Afrikas kust. Lockande, men det är ändå något med snö, granskog och enslighet som fyller ett behov inom mig. Kylan får mig att känna mig levande. Kontrasten med den vedeldade spisen ger en känsla av tacksamhet varje gång jag går in från ett ruskväder.

Det är ändå rätt oslagbart att gå ensam i skogen en solig vinterdag. Knarr under skorna, och den frusna marken ger en speciell resonans (eller vad fan man ska kalla det). Den kombinationen väcker många frågor, speciellt de existentiella. Den där litenheten och obetydligheten i detta enorma universum – det är en skön känsla. Jag spelar inte så jävla stor roll egentligen. Skönt, man har inget att bevisa och kan njuta av livet.

Kanske var det vad de bekanta från England kände av när de var här förra vintern. De såg en tjusning i till och med rastandet av hund i kolmörker och iskyla. Men min känsla för vintern är ändå av ett mer nostalgiskt slag. Det är framförallt det kompakta mörkret som är så skönt att ha omkring sig. Inte minst för att stjärnorna syns så bra på natthimlen när det är riktigt kallt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s