Oceaner bort

Jag ser på ett ”byta hus”-program på tv. Slås återigen av hur annorlunda människor är jämfört med mig, hur de resonerar och hur de kommunicerar.

Ett par väljer mellan några olika hus. Kvinnan drömmer om sin barndoms hus i Norrland, med en sjö utanför fönstret. Men slår det snabbt ur hågen, med någon kommentar om att ”gilla läget” eller liknande. Varför nöja sig med något sämre? Det där är det första som stör mig i programmet.

Något senare har paret valt mellan husen, och förklarar vilket hus det blir. Då säger mäklaren: ”Spännande! Verkligen!”. Och jag vrider mig i soffan, tänker på hur jävla fejk det låter. Mäklaren har säkert sålt tusentals hus, och det är en vardagssak för honom. Hur fan kan det då vara spännande? Hans påklistrade, om än proffsiga, leende äcklar mig något fruktansvärt. Får mig att tänka på den inställsamma smilfink från Swedbank som träffade mig och min kompanjon när vi startade företaget.

Service minded. Smaka på det. Vanlig hövlighet och en hälsningsfras tillbaka i affären är en sak, men att verkligen försöka ge intryck av att vara genuint intresserad av en människa när man inte är det, är en helt annan. Det är äckligt och förkastligt. Håll käften och berätta vad du får ut av ditt liv istället. Vilken är din dröm?

Någonstans här börjar bilden framträda, av en falsk och förljugen värld som existerar ganska precis mitt emellan människor och drömmar – men som sällan är någons dröm överhuvudaget. Allt positivt tänkande lurar människorna att våldföra sig på sig själva, mentalt, om de ens tvivlar över vad de egentligen är värda. Det här är sånt jag läser in i programmet, som inte finns där. Som finns mellan det som finns.

Nej, jag är inte inne på att attackera de som väljer svenssonliv. Jag har ju själv valt villa, samboliv och bebis. Inget fel med det. Jag pratar om beteenden. Varför välja usla paketlösningar när det finns paradis att sträva efter? Det är det jag undrar. Det är där oceanen börjar, mellan mig och dem.

Jag tänker vidare, på att ta samhället för vad det är. Att definiera det som sin verklighet, att diskutera vem som blir årets H&M-modell med inlevelse. Jag förstår det inte. Jag lever på en metanivå. Frågan är bara om det är jag som är åskådaren, eller djuret som zoobesökarna tittar på.

Annonser

2 reaktioner på ”Oceaner bort

  1. Det finns en anledning till att jag egentligen inte gillar att vara säljare… Jag undrar hur många som faktiskt äääääälskar sina jobb som säljare. Att alltid vara lite mer påklistrad än man känner sig eller ens vill vara. Plast, plast, plast. Trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s