Värdet av fysisk kontakt

Det blir allt påtagligare att jag behöver en intellektuell vän i verkliga livet. Någon att diskutera ”svårare ämnen” över en fika med. Någon som bor inom en mils avstånd.

När mina jämnåriga nöjde sig med att prata om mopeder och helgens fest, var jag alltid otillfredställd. Sedan kom gymnasiet och jag träffade några likasinnade. Tiden därefter gick återigen i ”handlingarnas” tecken, för att under högskoletiden åter avlösas av mer spännande tankar.

Nu sitter jag här på landsbygden i ett litet hus, fri från slamrande lägenhetsdörrar och partymänniskors skrålande utanför på lördagskvällar. Inte helt nöjd, utan faktiskt en aning ensam. Jag över- eller underskattade min folkskygghet, beroende på hur man ser på saken. Kanske är jag inte folkskygg alls, utan bara noggrann med vem jag umgås med.

Människor som jag brukar ha en större del av bekantskapskrets och intressen online. Frågan är om ni andra är helt nöjda med det. Själv saknar jag att kunna ta en fika och laborera med någon filosofisk fråga eller någon teori, bara för laborerandets skull. Eller dricka lite öl eller vin, släppa på seriositeten och bara låta kreativiten flöda. För det är något visst med kreativa människor som även är intellektuellt lagda. Alla kreativa människor är intressanta, men de ”smartare” (i brist på bättre ord) är intressantare.

Som stadsbo hade jag ett par personer som utgjorde bra umgänge, men då vantrivdes jag med stadslivet. Och i en valsituation väljer jag bra boende framför bra umgänge.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s