Ska man ljuga för barn?

Ska jag ljuga för min dotter och säga att jultomten finns? Eller ska jag säga sanningen och riva sönder illusionerna redan i ung ålder?

Det är inte aktuellt än. Hon kommer att vara strax under sju månader gammal på julafton. Men funderingarna är redan igång. Det finns en mängd alternativ att välja, när den dagen kommer.

  1. Jag ljuger och säger att tomten finns. Fördelen är att julen blir spännande och sagolik – nackdelen att jag ljuger.
  2. Jag halvljuger och säger att tomten finns – tänker mig en ”räddning” i stil med: tomten finns som metafysisk varelse, som idé – och därmed är det ingen ren lögn.
  3. Jag undviker frågan #1. ”Vad tror du själv?”. Kommer säkerligen att leda till följdfrågan ”Tror du på tomten, pappa?”. Och då måste jag säga nej, ju.
  4. Jag flummar till svaret. ”Om du tror på tomten så finns han”. Även här som metafysisk varelse.
  5. Jag kör taskspelsmetoden. ”Man ska inte fråga såna saker”. Rätt uteslutet, men alternativet finns.
  6. Undviker frågan #2, med en touch av lögn. ”Jag vet inte”.
  7. Undviker frågan #3, med touch av positiv osäkerhet. ”Kanske…”.
  8. Talar sanning och säger att tomten inte finns.

Hur skulle du göra, och varför? Kanske skulle du rentav välja ett alternativ som inte listades ovan.

Annonser

2 reaktioner på ”Ska man ljuga för barn?

  1. Alternativen var rätt så skoj 🙂 men jag tänkte genast på ett annat scenario:Avvakta frågorna och se vad hon verkar tycka om tomten. Uppspelt och glad? – I så fall kan illusionen få leva kvar tills hon tröttnar.”Om du tror på tomten så finns tomten.” .. lite Peter pan-inspirerat. 🙂

  2. Åh, svårt det där. ”Finns Gud?” kommer också att komma som fråga. Jag komer nog att vara så torr och tråkig att jag talar om för sonen att jag varken tror att tomten eller gud finns, men att det finns de som tror på båda. Inget r varken rätt eller fel. Jag är uppväxt med att tomten inte finns. Vi har alltså heller aldrig haft en tomte som har kommit på julen. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att det har varit fånigt med påhälsande tomtar. Så vad gör jag då om sonen blint kommer att tro på tomten? Då spelar jag med, men om han frågar mig vad jag tror så kommer jag att säga att jag inte tror. Då ljuger jag inte, men säger heller inte åt honom att det han tror är fel. Alltså lite som dtt alternativ ”Om du tror på tomten så finns tomten…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s