Vilken är vår strid?

Är det för detta våra förfäder offrade sina liv? Det liv vi lever i dag. Skulle de ha varit nöjda, om de kunnat återuppstå och ge sin syn på saken?

Frågorna kommer sig när jag lyssnar på irländska metalbandet Primordial, som förvånar med ovanligt genomtänkta texter till sin karga musik. Det är mer än bara de sedvanliga angreppen på ytlighet, kommersialism och kapitalism. Ingen ”jag önskar att jag levde för 1 000 år sedan”-romantik.

Jag kan ofta äcklas av nationalism, och gemenskap i allmänhet för den delen, men inte i det här fallet. Irland och hela den gaeliska gemenskapen är något annat, åtminstone för en utomstående. Har funderat på om jag helt enkelt vill sakna gemenskap med en större grupp, just för tjusningen att vara en underdog. I skenet av detta funderar jag på om det är något annat.

Jag tror helt enkelt att jag inte har något att vara stolt över, något som jag kan offra mitt liv för om det skulle behövas. Ja, förutom mina närmaste och den biten. Jag är född och uppväxt i Sverige, men har ingen tacksamhet. Jag betalar skatt och staten gör mig gentjänster. Vi har en kund och företag-relation.

Behövs det en stor strid för att skapa äkta gemenskap? Min generation har inte haft någon. Mår vi dåligt i brist på krig och fiender? Blir vi rastlösa och egoistiska, otacksamma och livströtta?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s