Landsbygd är näst intill perfekt för mig. Något mer avstånd (typ inga grannar inom 500 meter) är att föredra. Men jag är nöjd. Här finns lugn och ro, gott om skog och promenadstigar utan att halva grannskapet också promenerar där med sina mormödrar, hundar och getter. Inga elljuspår med andra ord, snarare leriga eller steniga skogsvägar.
Det vore idioti att tvinga på min dotter far sins enstörighet, varför det är bra att vi inte bor alltför långt åt helsefyr. Mer ungar inom räckhåll, och chansen att leka med dem. Landsbygd är också bra, eftersom jag vill att Alma ska få springa lika fritt som jag gjorde som barn.
En annan fördel är mitt val av yrke. Jag sitter här och jobbar, i hemmet, för det mesta. Eldar lite i köksspisen, dricker kaffe och researchar/skriver/planerar. Åker till ”civilisationen” och har möten ibland, för att sedan lämna staden och återgå till livet i skymundan.
Det finns flera fördelar och nackdelar – flest fördelar – med att bo som vi gör. Dock har jag saknat en intellektuellt orienterad person att umgås med, bolla idéer med och skapa tillsammans med. Min bror har tidigare utgjort en sådan kumpan. Jag välkomnar honom och hans dam.
Mannen från skogarna 