Boken har kommit

Mitt exemplar av Överlevnadshandboken har nu anlänt. Den var knappast liten och smidig för bärande i benficka/jacka som jag hade trott.

Nu står det faktiskt mått på sidan där jag beställde boken. Det var dock inget jag reflekterade över. På bilden nedan syns boken i händerna på en relativt storväxt åttamånaders bebis.

”Blir det bark i vällingen i dag, tro?”

Jag har hunnit bläddra i den en del. Gick direkt till ätliga växter och konstaterade att träd är intressantare än man kan tro. Frön från tallkottar ska tydligen vara en delikatess rostade, och innerbark är näringsrikt. Rötter och kåda är också ätligt.

På tal om träd är det naturligtvis ett absolut måste att testa barkbröd – ni vet sånt som de åt under ransoneringstiden. Kan ju bli nödvändigt i vilket fall, i dessa kristider… 😉

Kunde inte låta bli att kolla upp fällorna också. Eftersom boken är gjord även för afrikansk natur finns det apfällor och annat man kan lära sig att konstruera. Intressant, men inte så användbart. Tur att jag inte fick tag på detta när jag var ung. Då hade jag förmodligen byggt dem.

Skön logik

När jag går ut från pizzerian ser jag bokstäverna a-r-d på dörren, fast bakvända. Jag skjuter och dörren går upp.

En sån där liten sekvens kan göra mig på bra humör. Jag ser texten, räknar med att den som skrivit den tänker rationellt. Jag knuffar dörren för att knuffa är motsatsen till att dra. Och jag behöver inte misslyckas med dörröppnandet innan jag kommer ut.

Det är logiken, den sköna. I sin enklaste form är den som allra vackrast. Det som inte är måste icke-vara.

Om Projekt överlevnad

Eftersom Blackwater tar upp mitt projekt på sin blogg är det på tiden att jag förtydligar lite vad jag är ute efter. Det jag skrivit hittills har inte gett någon vettig förklaring.

Projekt överlevnad går ut på att utbilda mig själv, så att jag klarar mig med väldigt begränsad utrustning i vildmarken under en begränsad tid (ett par dygn rimligen). Det går alltså inte ut på att enbart bo i skogen. Jag vill behärska tillräckligt mycket när det gäller föda, så att jag klarar mig utan burkmat/frystorkat.

När jag väl kan det ser jag det som att jag ”förtjänat” rätten att bära nödproviant och kommer att bära sådan med mig. Ungefär som när man ”låser upp” utrustning i dataspel. Matövningarna kommer jag att börja med i hemmet. Alltså ta hem olika växter och äta – för det är ju lärandet som är vitsen, inte att så snabbt som möjligt övernatta i skogen.

Tillvägagångssättet blir att lära sig ett område i taget. Förmodligen blir byggnationer och växtkunskap bland det första. Ibland kommer jag att sova över i skogen, ibland inte. Eftersom jag bor nära skogen kommer jag att gå ut på växtjakt och liknande tills jag tycker mig behärska den biten. Sedan kommer jag att bygga vindskydd, etc. När jag är riktigt bra på det mesta kommer jag att testa med riktiga övningar.

Mer avancerade grejer som att lära sig fällor kommer senare. Vet inte om det är lagligt med sådant, och dessutom krävs det förmodligen jakträtt. Så förmodligen bygger jag fällor som inte kommer att användas. Fiske är däremot något annat. Där ska jag titta närmare på hur bra det går att fånga något med primitiva redskap. Det skulle vara en triumf att först tillverka redskap, sedan fånga fisk och därefter tillaga med kryddor från skogen. Över en eld som inte tänts med tändare eller tändstickor.

Hur lite kan man leva på?

Jag drömmer om en timrad stuga mitt i vildmarken. Frågar mig vad som är nödvändigt för att uppfylla en sådan dröm.

I dag åker jag till affären och skaffar allt jag behöver, äter en pizza ibland och behöver inte bekymra mig över att vara hungrig. Men hur skulle det vara utan affärer och pizzerior?

Räcker det med fisk och vilt, och de grödor som går att odla i det här klimatet? Om inte, vad krävs utöver detta?

Jag har en lite mer avancerad dröm, som är en kombination av den första och modern forskning. Tänk ett klassiskt torp, sol- och vinddrivet för elektricitet och avancerade tekniker för att odla. Och de senaste rönen inom energi/uppvärmning.


Lockande

Det skulle vara intressant att genomföra ett projekt av det här slaget. Med villkoret att forskarna får helt fria händer skulle det kunna betyda mycket för miljö och människor framöver.

Tanken med mitt överlevnadsprojekt är lite grann att nosa på vildmarken, kanske få inspiration och idéer.

Andra vägar

Vad skulle du göra om du inte gjorde det du gjorde just nu? Och då pratar jag om riktning i livet, inte sittandet framför datorn.

Jag kan se några olika vägar för mig om jag inte vore journalist/egen företagare. Det handlar om sådant som jag kan tänka mig att göra, alltså. Först de som jag skulle kunna syssla med direkt. Har alltså kunskaper och erfarenhet för:

Kvällstidnings/dagstidningsreporter
Språkforskare
Informatör
Medierådgivare för företag
Pressansvarig eller liknande på olika företag och myndigheter
Författare
Musiker

Sådant som kräver vidareutbildning/erfarenhet:

Studievägledare
Arbetsförmedlare (ja, faktiskt – men det är coach-biten som lockar)
Skådespelare
Tolk
Bonde (ej djuruppfödning)
Ölfabrikör
Psykolog/terapeut
Fritidsledare
Arkeolog
Dataspelsutvecklare
Lärare (svenska/filosofi/medieämnen ”kan” jag – pedagogiken saknas)
Student (läsa vidare, alltså – förmodligen beteendevetenskap eller naturvetenskapliga ämnen)

De yrken som känns mer spännande än andra har jag markerat med blått.

Kan vi förlåta oss själva, och andra?

Ånger kan vara destruktivt. Som att försöka ro en båt med ankaret ilagt. Samtidigt kan ånger fungera som en bra anledning till förändring.

Det finns många gärningar jag gjort i mitt liv som jag inte är stolt över. Några som jag bara skäms över, och några som väger lite tyngre. Som att med berått mod sänka det lokala grodbeståndet betänkligt. Då var jag väldigt ung. 10-12 år gammal.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden och ge den där pojken en örfil. Men tjänar min ånger något till? Jag tror att den får mig att försöka vara en bättre människa i dag. Jag går vidare och räddar grodor, och insekter, om jag får chansen. Och hindrar andra från att göra det jag gjorde. Medkänsla? Nja, men världen blir inte bättre av att de dör. Hade jag behövt dem för föda hade det varit något annat.

Sonar jag mina gärningar? Kan man verkligen göra en handling ogjord? Är det bättre att ångra sig än att skylla ifrån sig på ”utvecklingsfas som man”, ”samhällets påverkan” och ”jag lärde mig något”?

Kan samhället någonsin förlåta grova brottslingar för sina gärningar? Så som det är tänkt att fungera. Skulle det vara enklare att förlåta om straffen var hårdare?

God natt med KLF

Här är en sån låt som jag hade inspelad på ett kassettband hemma när jag gick i högstadiet.

Det var bara en bit – tills den dryga radiorösten kom in och förstörde. Sköna melodier. Vanligtvis lyssnade jag bara på punk och Guns ‘n’ Roses. Detta var ett undantag.

Konstigt ansiktsuttryck

Under shoppingturen lägger jag märke till att många tjejer i åldern 14-21 går runt med ett underligt ansiktsuttryck.

Tänk dig att du drar upp ögonbrynen så att du vidgar ögonhålan och får ett förvånat ansiktsuttryck. Slut sedan ögonen halvvägs och luta huvudet bakåt, för att lägga till en nonchalant look. Precis så ser de ut, många av dem.

När de pratar är det en sorts fejkstockholmska, med en trött/nonchalant betoning. Alla kommentarer låter som om de skulle handla om att någon gjort något korkat, om man väljer att inte lyssna alls på orden utan bara betoningen.

Är det här ett sätt att gå fri från åsikter? Om man låter förvånad/nedlåtande går det aldrig att bli anklagad för att ha en åsikt.

Är det kanske ett sätt att markera insiktsfullhet och vuxenhet?

För övrigt är det underhållande att försöka läsa människor och komma fram med olika analyser på det här sättet. Någon gång ska jag banne mig gå fram och fråga om jag har rätt.