Olikheterna förenar

När jag var tolv år blottade jag mig inför hela klassen under dramalektionen. Stod där med gylfen på glänt, och en rosa liten filur som nyfiket kikade ut.

Jag gillade att väcka uppmärksamhet som barn. Gärna genom att chocka omgivningen. Det var precis vad som hände på den där dramalektionen. Vi stod i en stor ring, hela klassen, och lekte fåniga lekar. Tills jag fick nog och halade fram snorren. Då var det slut på lektionen för min del, men jag fick inte skäll som väntat. Däremot blev jag berömd på skolgården rätt snabbt.

Hur kan en liten pojkkuk väcka den här typen av uppmärksamhet? Jo, för att vi så tidigt får lära oss att pojkar och flickor ska hållas isär. De är två olika typer av varelser som inte alls hör ihop och helst inte ska umgås heller. Därför byter de också om i olika omklädningsrum. Den som vill bryta mot regler måste kunna dem, och det visste jag.

Jag kommer in på tankespåret när jag funderar på den jämställdhetshysteri som råder. Allt ska vara lika, män ska vara som kvinnor och kvinnor ska vara som män. Finns det någon skillnad kvar efter denna tvångsprocess kan den alltid kvoteras bort. Vi får leva ett fejkat liv ett tag, tills beteendet blir ”normalt” och saker och ting sköter sig självt. Är det tänkt att fungera, men jag tror inte på det.

Problemet är att vi i tidig ålder lär oss skillnaderna mellan flickor och pojkar. Rosa, glitter, vackert, dockor, mjukt, kramar, djur och snällhet är flickor. Blått, livligt, tufft, farligt, hårt, rymd, stål, brottning och busighet är killar. Och så ska killarna stå och kissa. Och vi byter om var för sig, fokuserar på skillnaderna.

Senare i livet ska allt det där revideras. Vi försöker låtsas att vi är så lika, men byter likväl om separat och räknar procentandelar kvinnor och män i alla sammanhang. Fokuserar på skillnaderna.

Jag tror på de naturliga olikheterna. De biologiska. Varför inte gemensamma omklädningsrum, så att var och en får upptäcka olikheterna på egen hand? Så att var och en förstår att vi inte behöver hållas isär för att vi är olika, att vi faktiskt är förenade av våra olikheter. Att det faktiskt är därför vi överhuvudtaget finns till.

Annonser

En reaktion på ”Olikheterna förenar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s