"Man ska inte fundera så mycket"

Jag har tre sätt att bemöta kommentaren ”Man ska inte fundera så mycket”, och de beror på humör.

Nummer ett, när jag är intolerant till sinnes, är att säga: ”Så säger du bara för att du är dum i huvudet”. Jag tänker mig där att den som påpekar det negativa i att grubbla, analysera, intellektualisera är en enkel människa med enkla tankar. Istället för att gräma sig över sin egen oförmåga att vara någorlunda smart svartmålar personen det tillstånd som inte kan uppnås.

Det krävs ett småpissigt morgonhumör eller liknande för att få mig att reagera så här. Ofta är kommentaren inget annat än rent snusförnuft, skräddarsydd för att vara av den typen som ingen säger emot. Liksom ”Vad bra att det blev fint väder”. Men vad kan vara mer irriterande än snusförnuftighet när man helst av allt vill se något gå sönder.

Nummer två, standardläget, är att ignorera kommentaren. Folk får väl tycka vad de vill, och även om jag inte håller med vinner jag inget på att argumentera. Hade jag tyckt om retorikmästerskap hade det varit något annat. Men eftersom jag inte heller är speciellt intresserad av att övertyga andra får det helt enkelt vara. Utvecklas det till en reflekterande diskussion utan ”vinstsyfte” är det något annat, dock.

Nummer tre, som kräver en vilja för förändring och visst vemod i sinnet, är att faktiskt hålla med. För ibland blir jag så otroligt trött på mig själv, att jag ska försöka förstå allt och att den obotliga nyfikenheten aldrig ger sig. Det är som ett sorts beroende. Vid de tillfällena drömmer jag om ett hårt fysiskt liv, som bonde eller liknande. Vad tjänar det egentligen till att försöka förstå världen? Du kommer en bit på väg, men når aldrig universell visdom, sedan är det dags att dö. Ovisshet är lidande, och jag är ofta (vid de här tillfällena) oförmögen att njuta av ”färden”.

Annonser

3 reaktioner på ”"Man ska inte fundera så mycket"

  1. I stort håller jag med dig här, men det finns absolut lägen då folk ältar tankar mer än de kan hantera och då en replik om att ”man kanske inte ska fundera så mycket på det” är berättigad. Inte minst när folk fastnar i tankebanor kring existensialism känner jag det berättigat. Det eftersom frågorna man ställer sig ger skenbara svar som troligtvis komplicerar saker mer än nödvändigt. Aka ”ser inte skogen för alla träd”. En känsla jag alltid får när folk pladrar existensialism.

  2. ”hur kan jag verkligen veta att jag finns” är ett bra exempel enligt mig på en fråga där man kanske inte ska fundera för mycket på det hela. Inget positivt kommer nämligen ut av att fastna i ifrågasättande av medvetande och sinnen ändå.

  3. Tänkte i går på sånt grubblande lite som att koppla kortslutning med flit på bilen. Varför förstöra för sig själv istället för att dra nytta av fordonet så man kommer någonstans? Alltså: vettigare att få erfarenhet av världen än att lägga snubbelben på sitt eget intellekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s