Eländets positiva kretslopp

Jag är inne i en period av intensiv optimism. Så till den grad att jag känner mig rätt löjlig.

Det vilar en nedärvd svärta och skam över det här landet. Och då pratar jag om mer än bara jantelagen. Man får inte vara för glad och för duktig för länge, eftersom det då sticker i ögonen på både andra och en själv.

Jag har definitivt en släng av det där. Jag kan inte vara sådär bubblande positiv alltför länge innan de kommer: ifrågasättandena, självkritiken, tvivlen. ”Men nog måste det väl finnas något att gräma sig över, oroa sig för eller vara förbannad på?”. Det är det undermedvetna som talar till mig.

Det finns en historia av elände och lidande i mitt liv. Mobbing i högstadiet – visst – men det är inte bara det. Jag har helt enkelt lärt mig att må bra av att må dåligt. Visst låter det lika idiotiskt som det är? Det innebär i alla fall att jag börjar må dåligt om jag mår bra för länge. Och att jag växlar till att må bra om jag mår dåligt för länge.

Medvetenheten om det här kretsloppet är värdefull, eftersom jag kan utnyttja den. Jag gräver ner mig i destruktiv kultur, mörker och elände med jämna mellanrum. För att återvända in i välmående efter en sorts reningsprocess, en inre boxningsmatch med mig själv.

Faktiskt trivs jag med tingens tillstånd, när jag tänker efter. Några riktiga avgrundsdjup har jag ej heller upplevt.

Annonser

3 reaktioner på ”Eländets positiva kretslopp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s