Varför detta behov av vägvisare?

Religioner, new age, självförverkligandeböcker och visdomsord – jag ser dem överallt. Det tycks finnas ett omättligt behov av att bli ledd. Vilsenhet hos andra, eller är det bara jag som är en vresig tjurskalle?

Jag går genom livet på mina egna villkor. Åtminstone försöker jag få det att bli så. Det blir inga populistiska ideologiska irrvägar, tillfälliga religiösa romanser eller skattjakter efter esoteriska märkligheter som hittats intill vägkanten på internets bisarraste bakgator.

Inte utan att ifrågasatt vad fan jag håller på med. Och det riktigt ordentligt. Ofta leder det till att jag tuffar på enligt min egen uppfattning, som är en blandning av skepticism, vetenskap, elitism och vanligt rationellt tänkande. Med en förkärlek för krångliga filosofiska utsvävningar.

Men det händer mer än en gång. Att jag sitter där med en kopp kaffe och lyssnar på någon som entusiastiskt tipsar om det senaste som sniffats upp. Andlighet, religion, personlig utveckling, någon obskyr rysk författare som dog på 1400-talet. Eller varför inte någon gren av någon radikal ideologi.

Tipsare är alla möjliga. Företagare, ”vanligt folk”, högutbildade, lågutbildade, religiösa och ateister. De är jävligt pålästa, inte bara om den där obskyra författaren – utan också vilka kopplingar en bokrecensent på Svenska Dagbladet gjort mellan den obskyra författaren och någon ännu obskyrare konstnär, och så Nietzsche förstås.

Själv har jag också en massa tips. Konkreta grejer som handlar om att undvika tankefel och felslut, att undvika pessimism och gnäll och hur man drar nytta av sina kunskaper. Möjligen något vetenskapligt verk för den som specifikt frågat eller varit inne på teorier åt samma håll. Men huvuddelen kommer från mig, och det där gör mig fundersam ibland.

Jag har tagit till mig massor ändå, och att säga att jag går helt min egen väg är bara dumt. Min utgångspunkt är ändå att jag själv har rodret hela tiden, och kontrollerar vad som kan läggas till kunskapsbanken. Jag följer ingenting på det sättet att det blir en huvudteori i mitt liv, som en handbok.

Men det tycks finnas de som kör handboksmodellen, till synes okritiskt. Oftast ser jag det som ogenomtänkt, men ibland undrar jag om mitt kritiska sätt leder till att jag missar viktiga delar. Borde jag testa till synes ointressanta och oattraktiva modeller rent praktiskt innan de hamnar i ”ointressant”-kartongen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s