Samhället och döden

Har din syn och eventuella skräck inför döden något att göra med var du är född? Ja, med största sannolikhet.

Den västerländske individualisten räds döden som ingen annan. Inte så konstigt, eftersom den egna personen är det viktigaste som finns för en individualist. För den som istället ser samhällets, gruppens eller nationens överlevnad som något viktigare och högre kan döden te sig mindre skrämmande. Huvudsaken det högre ändamålet lever vidare. En lösning för den som inte tror på religion är alltså att söka en grupp att tillhöra.

Det här är en livets stafett, som varit naturligare längre tillbaka när hela familjer bodde tillsammans. Då fanns det inga äldreboende och liknande, utan varje familj tog hand om sina gamla. Liksom de små, eftersom det inte heller fanns några dagis. Slitsamt, men jag tror att det var lättare att känna en samhörighet med ”kretsloppet” under de förutsättningarna. Traditioner och historier fördes vidare på ett mer naturligt sätt, och den som fått höra dem från barnsben var automatiskt indoktrinerad.

Jag är själv något av en individualist, men inte längre lika övertygad och nöjd med den saken. Det finns ett tomrum i livet, och jag misstänker att den där känslan av tillhörighet är precis vad det handlar om. Här i Sverige i dag finns det ingenting annat än vissa vänner och anhöriga som jag kan känna samhörighet med. Som yngre och radikalare ville jag attackera samhället för det. I dag accepterar jag och gör det bästa av saken, och inser dessutom att det är mitt eget ansvar att uppnå välmående. Men ibland dyker den där saknaden upp.

I dag är det så tydligt att var och en föds och dör ensam. När religionen rämnar, traditioner och nationer känns meningslösa och grupptillhörighet är att köpa samma saker, är det lätt att känna av den där ensamheten. Som att stå på ett kalhygge när det blåser kallt. Mitt i alltihop ska ett eget ideal uppnås såväl mentalt som fysiskt, för var och en vill lämna något bestående. Ett sorts arv, som i det gamla samhället var att lämna stafettpinnen vidare.

Återkommer om döden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s