Vad för dig genom livet?

Vilken är anledningen till att du går upp ur sängen varje dag?

Om du har flera, nämn de viktigaste.

Annonser

Bra människor

Jag började på ett magsurt inlägg om varför jag avskyr svaghet, men ångrade mig. Varför inte skriva om vilka egenskaper jag tycker om hos människor istället? Observera att de ej är rangordnade.

Ärlighet – Den allra viktigaste egenskapen i min värld. Ärligheten gäller både mot sig själv och andra.
Trohet – Löften hålls, alltid.
Ödmjukhet – Den som är medveten om sina svagare sidor och inte försöker gömma dem bakom skryt har vunnit mycket hos mig.
Styrka – Att våga sticka ut, gå mot strömmen och våga råka ut för obehag. Att ha kraften att slå tillbaka mot den som förtjänat det.
Integritet – Att hålla ett respektfullt avstånd.
Kreativitet – Ett skapande intellekt.
Egensinnighet – Att sticka ut, utan att anstränga sig för att vara annorlunda. Att gå sin egen väg, inte följa ”flocken”. Att våga uttrycka åsikter som inte är politiskt korrekta.
Idealism – Hårda krav på sig själv och höga ambitioner.
Vishet – Förutsättningar för en djupare förståelse.
Lyssnaregenskap – Vett att lyssna när det talas.

Ruiner

Ni följer väl utmärkta Ruinromantik i Västernorrland & Sverige?

Vackra bilder på förfall, det som varit. Och samtidigt det som är, just nu.

Det här är en av mina favoritbloggar. Ett typiskt fall av ”en bild säger mer än tusen ord”.

Jag brukar leka med tanken på det som en gång försiggått i förfallna och övergivna byggnader. Den privata tankevärlden på de människor som vistats där, en värld skiljd från vår. Ett miniuniversum som imploderat och försvunnit i tomma intet med de människor som burit på det.

Upphovsmannen driver även bloggen Ruins of Sweden, som inte uppdateras lika frekvent.

I dödens väntrum

Jag fick höra om en man som gått bort i hjärtinfarkt, blott 30 år gammal. Det gav mig perspektiv på tillvaron.

Vi går runt här som tickande bomber. När som helst kan vi ryckas bort. Och det finns tusen sätt att dö på.

Ändå lever vi som om vi var odödliga.

Den avlidne var ingen överviktig rökande människa. Den där trygghetsbubblan är en illusion.

Tar du vara på ditt liv?

”I am the beating of your heart. The footsteps, of an assassin!”

Fysiskt arbete är underskattat

Jag har ägnat två dagar åt att hjälpa min bror flytta. Det känns bra med lite fysiskt arbete. Helt klart underskattat att ta i lite och släppa fram machomannen i sig.

Nu har jag varit förkyld ett längre tag, och därmed inte kunnat träna som vanligt. Mestadels är det löpträning och trampande på maskin som gäller för mig, men jag borde införa ett styrkemoment.

Möjligheterna öppnar sig i den nya bostaden. Där finns det plats för ett gym, med roddmaskin, skivstång och hela köret. Rummet ska naturligtvis förses med musikanläggning, så att jag får lite extra inspiration.

Mitt levnadsideal tillåter ingen soffpotatis-livsstil 🙂

Äkta vara

Läser en artikel om ett band. När det blir tal om texter ser jag återigen det förhatliga ”glimten i ögat” i beskrivningen. Varför kan inte människor stå för det de gör?

Sådär är det allt som oftast inom metal, som är den genre jag lyssnar mest på. Så fort det blir obehagligt drar sig kreatörerna undan med liknande bortförklaringar som nämndes ovan. Nej, ingen vill stå för något. Ingen vill heller bli ifrågasatt, eller utmärka sig.

Att krypa undan på det där viset gör som en röd tråd genom samhället. Allt ska vara ironiskt, blasé, inga åsikter och inga ideal. Ifrågasättanden för sakens skull, tills det är slut på svar. Då kan man stå där med armarna i kors och le självbelåtet. ”Jag sablade ned allt motstånd – jag vann”.

Den ironiska generationen. Jag är en del av den, och jag har varit den grubblande tvivlaren genom livet. Med frågorna som sköld har jag undvikit ställningstaganden såväl som känslor. En enkel väg, där jag samtidigt kunnat inbilla mig att jag är intellektuellt högtstående och faktiskt står för något – ingentinget.

Alla ställningstaganden behöver inte vara giltiga enligt någon jävla argumentationsteori, med syftet att slippa ta ställning (återigen).

Äkta känslor. Inför sig själv. Det är vad livet handlar om. Jag har varit en hycklare fram tills nu. Gjort det som känts rätt djupt där inne, men samtidigt förnekat att jag följt någon sorts moral.

Skogsmannen-modet

Jag lovade ju att skriva ett modeblogginlägg med bilder som inte är ironiskt eller sarkastiskt menat. Dags att uppfylla det löftet.

Jag tänker nu vägleda er i hur det chica skogsmannenmodet ser ut. Inledningsvis ska sägas att förebilden är moder natur, med sina faser och krafter. Inklusive förruttnelseprocessen, födelsen av nytt liv och årstidernas växlingar.

Det är alltså en tidlös look, kan man säga.

Naturligtvis är skogsmannenlooken baserad på ytterplagg. Jag kommer nu att gå igenom samtliga plagg uppifrån och ner.

Jägarmössa av märket Pinewood. Kostnad: cirka 50 kronor i en jaktbutik jag glömt namnet på. Används endast vintertid. Mössan används även som sittunderlag vid filosofiska härdsmältor i vildmarken.

Getskinnshandskar av okänt märke. Det nyaste plagget i kollektionen. Inköptes denna vinter för cirka 100 kronor. Används endast vintertid. Handskarna används, liksom mössan, som sittunderlag.

Kort skinnrock av märket Saki. Inköpt för uppskattningsvis tio år sedan för runt 1500 kronor. ”Fodret” är en Helly Hansen-tröja, mörkblå, som kostade cirka 300 kronor för uppskattningsvis tio år sedan. Under sommaren tas fodret ur. Lägg märke till den sexigt slitna och väderbitna looken på rocken. Det har bildats årsringar längs ärmarna, något som är ett gott tecken. Ju fler ringar, desto högre rang som skogsman.

Militärbyxor, gröna. Kostnad: runt 200 kronor för cirka fem år sedan. Innehåller vissa utrotningshotade organismer, och ska därför tvättas varsamt.


Kängor, Dr Marten. Kostnad: cirka 1200 kronor för uppskattningsvis tio år sedan. Har tåhätta av stål, som är en skogsmans främsta vapen. Närhelst en aggressiv älg eller hare anfaller finns en käftspark redo. Fungerar även på alltför närgångna bärplockare.

Hela kollektionen. Militärgrönt och svart är ledande färger. Uppskattat nuvarande värde: 50 kronor. Katten är en accessoar (jämförbar med de små fula hundarna som diverse kändisar bär runt på).

Det finns även en stadsvariant av skogslooken. I den byts skinnrocken mot en i tweed, mössan är den samma liksom handskarna. Byxorna byts ut mot svarta i militärmodell eller jeans. Kängorna byts mot mjukare variant med spännen och utan tåhätta.

Munter pampighet

Jag är svag för pampig, kraftfull och intensiv musik. Den ger mig en odödlighetskänsla och en glad, positiv attityd med efterföljande extrastyrka att lösa problem.

I klippet nedan har en utmärkt låt mixats med scener från en av nutidens allra bästa filmer. Gladiator.

Sällskap

Min bror flyttar ut hit i obygden kommande helg. Därmed råds bot på bristen på intellektuell stimulans, som varit mitt enda problem.

Jag har fått mitt behov någorlunda tillfredsställt via bloggar, mail, chatt och liknande. Men inget slår ett direkt samtal (nej, inte telefon heller).

Nu ser jag fram emot timslånga irrfärder utanför vägar och stigar, bildligt som bokstavligt talat.

Under några år var jag och min bror totalt synkade i tankarna. Enstaka ord räckte som kommunikation. Något som ledde till att vi inte hade så mycket att tala om. Vi separerades när kvinnor kom in i bilden, och avståndet växte.

Nu har vi annorlunda synsätt, tankar och annorlunda liv. Upplagt för intressanta samtal.

Välkommen.