Inre kraft

Jag fortsätter på spåret om vad som får en att gå ur sängen på morgonen.

Jag drogs med svår dödsångest och tvivel på mig själv för några år sedan. Hade problem med tanken på att jag faktiskt inte skulle lämna något vettigt efter mig när jag dör. Livskris kan man nog kalla det.

Jag undvek mina problem genom att fly in i dataspelande och underhållning. Det är möjligt att det rentav var verklighetsflykten som var upphovet till mitt tillstånd.

Under den här tiden hade jag svårt att motivera mig själv till att gå ur sängen. Men det gick, lik förbannat. På något sätt. Ovärderligt stöd från min sambo, som dock tärdes av att jag satt uppe till tidigt på morgnarna, och sedan steg upp tidigast två på eftermiddagarna. Men det fanns hela tiden en gnista i mig själv, en hunger på livet. En stark kraft, som förvånade mig.

Hur dåligt mår en människa som tar sitt eget liv, i så fall? Som lyckas övervinna den där kraften.

Genom att vara skoningslös mot mig själv kom jag till slut på fötter igen. Men jag tackar ändå mig själv för att jag lät mig sjunka så långt ner i träsket och uppleva, om inte botten, så i alla fall djupet. För att lära mig själv hur mycket jag faktiskt älskar livet.

I dag har jag inga problem med motivationen. Två starka anledningar bor jag ihop med, om man inte räknar de två med päls som också bor här i residenset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s