Intervju från skogarna #4: Mannen från skogarna

Då jag inte hunnit med att hålla intervjuföljetongen levande, bjuder jag här på en kort utfrågning av mig själv. Den som vill veta mer kan ställa frågor i kommentarsfältet. Vinrusiga Varseblivningar ombedes maila istället (din frågvise jävel!).

Varför heter bloggen Mannen från skogarna?
– För att jag bor ute på landsbygden. Kanske låter det som att jag bor i en koja i skogen, med flera mil till närmsta granne. Så är det dock inte. Jag bor i en liten by.

Hur skulle du beskriva dig själv?
– En grubblare, skeptiker och periodvis en sökare. Befinner mig oftast i periferin som rådgivare, utfrågare och/eller vägledare. I perioder kan jag även vara en rätt destruktiv person, som dras till död och elände. Den musik jag lyssnar på är nästan uteslutande destruktiv, men den får mig att bli avslappnad och glad.

Vilka ideologier följer du?
– Det finns ingen enskild lära (religiös eller politisk) som jag följer. Mina ideal finns i mitt inre. Förenklat kan man säga att jag sätter det elitistiska och individualistiska högt, samtidigt som jag absolut inte tycker om egoistiska kaosideologier som nyliberalism. Måttfullhet och förnuft är mina ideal. De är dock underordnade intuitionen, som jag lärt mig använda på ett kreativt sätt. Religiöst ligger väl buddhism mig närmast, men jag läser inga speciella skrifter eller dylikt. Jag är en ”svag ateist”, som det heter när man inte tror på någon gud, men ändå inte utesluter något. Andlighet är helt klart en av de viktigaste beståndsdelarna i livet.

Hur politiskt engagerad är du?
– Det där går fram och tillbaka. Jag föredrar ett neutralt perspektiv framför ett ändlöst agiterande och argumenterande (som tar fram de sämsta sidorna i mig). Samtidigt störs jag av att jag inte engagerar mig. Jag är i det här, liksom inom många andra områden, tudelad.

Vadå tudelad?
– Jag har en förmåga att få ”slagsida” åt ena hållet i perioder. ”Ibland är jag Jesus och ibland är jag Satan” brukar jag säga till mina vänner. Ofta vill jag förändra/förbättra världen, men jag har också perioder då jag vill se allting brinna.

Vad sysselsätter dig på dagarna?
– Jobb – driver egen firma inom informationsframställning, familj – har en sambo och en dotter samt två katter, vandringar – i skogsmiljö så klart, träning – löpning mest, men jag funderar på styrketräning. I den mån jag hinner spelar jag gitarr, fiskar, ser filmer och njuter av tillvaron.

Vilket är ditt mål med livet?
– Jag strävar efter perfektion med mig själv. Så fort jag kommer längre i min utveckling höjer jag ribban, så sannolikt blir jag väl aldrig nöjd.

Vilket är ditt största problem med dig själv?
– Att jag ogärna tar inspiration från andra håll. Har stora problem med att underkasta mig andra människors idéer, då jag ser ett större värde i att gå sin egen väg (trots att den vägen kanske inte leder lika långt). Behöver vara ödmjukare på det här planet.

Vad tror du andra tycker om din blogg?
– Att den är inspirerande, förhoppningsvis. Jag tror dock även att ordet ”pretto” kan användas, speciellt när det gäller mina elitideal. Jantelagen ligger som en blöt filt över oss, fortfarande. Sen tror jag folk gillar att den är så varierad. Från högtravande filosofisk/idealistisk till humoristisk och ibland till och med tarvlig.

Varför började du blogga?
– Jag startade Daneol Egocentral våren 2005 för att jag ville ha någonstans att spara mina tankar. Och för att visa upp dem för mina vänner. Med tiden blev jag mer utåtriktad och försökte skriva mer underhållande. I dag bloggar jag för att det är utvecklande, dels som skribent och dels som människa. Mycket för mig själv, alltså. Sedan november förra året skriver jag i den här bloggen istället, eftersom jag behövde en nystart.

Vilka är dina favoritbloggar?
Ruinromantik är en trevlig fotoinriktad blogg. Han har, liksom jag, en förmåga att se det sköna i förfallet.
Bravepeople har jag följt sedan den startade. Välbalanserad och givande.
Terra Incognita är lärorik. En av de bloggar som påverkat mig mest det senaste året.
Cavalcare la Tigre balanserar det vänliga och brutala, och vågar stå för ett ideal som är allt annat än politiskt korrekt i dag.
Blackwater är ohyfsad, grabbig och vulgär. Men lik förbannat gillar jag den. Humor och eftertanke i samma förpackning.

Annonser

3 reaktioner på ”Intervju från skogarna #4: Mannen från skogarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s