Kojan

Här inne satt jag och min bror och tjuvrökte som unga. Det var jag som fick in honom på nikotinets bana. Liksom jag numera inspirerar människor hade jag i min dåtid en förmåga att bringa i fördärvet på olika sätt.

Kojan byggdes av min bror, som lekplats. I tonåren blev den ett nikotinnäste. Vi satt där på sunkiga soffdynor och bolmade Marlboro. Bläddrade i tidningar med bilder på nakna kvinnor.
Jag var själv leverantör. Det var innan 18-årsgränsen infördes. 1992-1994 kanske. Brukade ta mopeden över till affären och köpa ett dubbelpack för 46 kronor. Då följde en askkopp med på köpet. Vi hade en trave där inne, om jag inte minns fel… Överfulla med fimpar.

Mina föräldrar ogillade vår rökning. Därför åt vi alltid en salt lakritspastill efteråt. Pingvinlakrits i en burk från någon taxfreeshop.
– Luktar jag något? sade jag och blåste bror min i ansiktet.
– Nej. Jag då? undrade han och gjorde detsamma.
Sen gick vi hem med inpyrda kläder och trodde vi överlistade morsan. Vilket vi inte gjorde.

I närheten av kojan hade jag i yngre år ett par kassar med porrtidningar gömda. En förfallen jordkällare från svunnen tid agerade bibliotek. Ur dessa tidskrifter lärde jag mig ingenting och kvinnor och sex, men väl om den mänskliga anatomin. Hyfsat snedvridna perspektiv, men dem rättade sexualundervisningen i högstadiet till.

Funderar ibland på att röka där i kojan, trots att det är tio år sedan jag senast rökte en cigarett. Då vet jag dock en kvinna som skulle bli sur.
Annonser

En reaktion på ”Kojan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s