Porrtidningshuset

Tonåren handlade mycket om nakna kvinnokroppar. Åtminstone i tanken. Jag påminns om det när jag går förbi det där huset.

Här inne förvarade en, i många avseenden märklig man, sin samling med ”porrtidningar”. Jag fick höra det av en sommargäst, släkting till porrtidningsmannen. Som dessutom visste var nyckeln till det lilla uthuset fanns. Sommargästen var i min ålder och bör ha haft en hormonnivå i stil med min.

Vi samlade mod, och till slut stod vi där inne. Två 13-14 år gamla pojkar med bultande hjärtan och den där speciella känslan av skitnödig spänning. Vi spanade, lyssnade, spanade. Nej, det var lugnt. Vi upprepade det där som ett mantra. ”Det är lugnt”.

Inne i ett hörn fick vi syn på en redig stapel med tidskrifter. Var det Jaktjournalen eller något annat ointressant? Nej, det var banne mig FIB Aktuellt. Prenumererade gubbfan? Här fanns ju hundratals tidningar!

Med darrande händer plockade vi på oss tre tidningar och försvann sedan snabbt ut, låste och sprang runt hörnet på uthuset. Tog sedan cyklarna ner till älvstranden och vittjade fångsten. Nu bultade våra hjärtan än mer. Av förväntan mestadels. Jag tog trevande fram den första av tidningarna ur jackärmen, lade den på en uppochnedvänd båt och slog upp den.

Men vad var detta? Här handlade det tydligen inte om den grövre exploatering av kvinnokroppen som vi vant oss vid i och med de fynd vi gjort i närbelägna dikeskanter. Något grövre än Ellos-katalogens underklädesavdelning, men det var allt. Kvinnor i regnkappa som stod på stenhällar ute i Stockholms skärgård. Med de där bleka färgerna som är typiska för något äldre färgfotografier. Vi var besvikna.

Tidningarna lämnades tillbaka, och så gick åren. Porrtidningsmannen slutade vara porrtidningsmannen och ”misstänktes” istället för att lagra olika alkoholhaltiga drycker i sin kammare. Något som undersöktes, men vi hittade inget som tydde på den saken. Sedan dess har vi inte varit i hans uthus.

När jag sitter här i dag inser jag hur mycket jag saknar min ungdomstid. Att smyga, ta sig in i förbjudna byggnader osedd och söka igenom dem. För att sedan försvinna, osedd förhoppningsvis. Lockande tanke. Om jag hade ”åkt fast” tror jag ändå människor visat förståelse. Hade jag blivit funnen med fingrarna i någon annans tidnings- eller spritgömma i dag tror jag inte reaktionen hade varit direkt positiv…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s