Om gräsmattors vara och icke vara

Gift med barn, silverkombi och villa. Jag har haft mina fördomar om den kombinationen, men nu passar jag själv in på beskrivningen.

Framöver ska jag shoppa gräsklippare. Det känns märkligt och dubbelt. Just gräsmatta och gräsklippare är något jag återkommer till i mina tankar. Gräsmattan är en symbol för den moderna människan, även om många av oss inte har någon gräsmatta.

Jag ogillar tanken på ”tämjda” växter och skulle helst ha en porlande bäck, taggiga buskar, en och annan stenbumling och träd i min trädgård. Mitt i allt detta skulle jag hänga min hängmatta. Ansning av växter skulle endast ske om de hotade skada huset eller liknande. Dessa drömmar förblir dock drömmar, när jag har en fru som vill ha en stor mjuk gräsmatta. Samtidigt ser jag gräsmattor som något positivt, att människan faktiskt övervinner naturen, och att detta inte alltid (typ när mitt humör svänger) är av ondo.


Att inte ha en gräsmatta bara för att det tär på miljön att klippa gräs (energiåtgång) är inte realistiskt enligt mig. Ge forskarna mer pengar, så fixar de bättre energi helt enkelt! Att försöka lösa problem genom återhållsamhet (typ släcka lampor-jippon) är dumhet.

Visst kan man skaffa handjagare och få motion samtidigt – det funderade jag ett tag på – men, sen såg jag storleken på gräsmattan… Nu finns i alla fall planer på att låta vissa delar av den växa igen som en äng, och där har min kära fru inga invändningar. Kanske utöka ängen med humleodling för framtida ölframställning (ja, planer finns).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s