Jag förenar vilt och tamt

Från att beklaga gräsmattor, dess skötsel och det osmakliga i att tämja naturen har jag nu intagit en mer sansad hållning: planer på att införa vilda växter och stenbumlingar i trädgården.

Förvildar jag det tämjda eller tämjer jag det vilda när jag planterar ormbunkar på gräsmattan? Kanske bör man inte se det så.

Ormbunken är en speciell växt för mig. Som sexåring grävde jag upp och planterade en sådan i mina föräldrars trädgård. Blev närmast förlöjligad. ”Det går aldrig”, ”såna växter behöver betydligt mer vatten än trädgårdsväxter – den kommer att dö” och så vidare. Jag gav mig dock inte. Nu är det 26 år sedan ormbunken planterades, och den verkar fortfarande bli större för varje år som går.

En ormbunke är alltså något jag tänker försöka plantera även här. Vad mer? Någon form av träd. En egen Yggdrasil. Inte nödvändigtvis rätt sort. En gran kanske.

Annonser

En reaktion på ”Jag förenar vilt och tamt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s