Skånska skogar och storskaliga samlag

Jag var i Skåne över helgen för att hålla min arabhästskådande fru sällskap. Insåg att de där skånska skogarna helt klart håller standard de med.

Ja, hästintresset är inte så stort hos mig. Det var dock viljan att koppla bort allt runtomkring och bara ta igen sig efter en två-tre månader lång hektisk period i livet. Trodde jag skulle fundera mycket och därför ha en massa uppslag på bloggposter. Men icke. Hjärnan fick vila istället.

Hjärnan fick bli chockerad också: hade inte insett självklarheten i att hästar faktiskt knullar loss en hel del på ett stuteri (det är ju framställningen av nya hästar som är hela vitsen!). Jag stod, helt dum, i ett stall bredvid min fru medan hennes bekant ledde fram två hästar. Tänkte inte så mycket på det, men innan jag hann reagera var det full action på hästarna. Flydde ut i ren förskräckelse.

Nåja, en del funderade jag i alla fall. Tänkte på det där med var man bor. Det finns ju en kärlek till hembygden, men samtidigt kan helt nya platser också ge en sån känsla. Faktiskt upplevde jag lite av den i Skåne (mot småländska gränsen, ska nämnas). Stora mäktiga träd med fluffiga kronor, små trevliga torp dolda från insyn och staplad sten så långt ögat kan nå. Det har verkligen jobbats hårt här för att få odlingsbar mark.

I de trakterna har folk levt väldigt nära mitt eget ideal: självförsörjande och avskiljt. Dock trängre och betydligt fattigare än det går att föreställa sig. Men när man i efterhand sitter och romantiserar om snapphanar och annat är det svårt att ta hänsyn till verklighetsfaktorer.

Inser nu att jag inte knäppte speciellt många bilder. En på en snapphane-massgrav utanför Osby har jag dock:

Ja, jag hade kunnat gå närmare. Satt i en bil och fotade – turistvarning på det.
Annonser

3 reaktioner på ”Skånska skogar och storskaliga samlag

  1. Det här har egentligen inget med inlägget per se att göra, men jag tänkte att du välkomnar ett inlägg om språk.Jag retar mig på "än som går att föreställa sig" och alla dess avatarer. Jag kan föreställa mig den fattigdom och det elände de levde under, tacksåmycket.Jag är inte säker på att det finns något som inte går att föreställa sig. Det vore något ur Lovecrafts noveller. Dessutom – något som inte går att föreställa sig går inte att skriva om. För att skriva eller annars kommunicera om något, måste man ha åtminstone den minsta föreställning om det?Jag slutar gnälla nu. 😉

  2. Där håller jag inte med dig, Vinrusiga. Jag skulle hävda att det finns många "empiriska ting" som du inte kan föreställa dig. Hur det är att vara en afrikansk kvinna, exempelvis. Föreställningar görs utifrån referenser, negationer av referenser och sammanblandning av referenser skulle jag säga.När jag säger "än det går att föreställa sig" menar jag, eftersom det är ett personligt inlägg, "än JAG kan föreställa mig". Inga försök att göra anspråk på universal alltså.Dessutom ser jag en poetisk komponent i uttryck som anspelar på omöjlighet. Visst går det att hålla sig till ett språk utan negationer, men det blir betydligt torftigare än det som besudlats med ologiska detaljer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s