Stubben

Stubben, kvarlevorna av ett träd. Kanske föll det för vinden. Kanske tog blixten det.

Sitter på stubben, tänker på skogen. Den är separerad från världen. Därför ger den frid.

Men stubben bryr sig inte om oss, och skogen bryr sig inte om stubben.

Endast genom mig själv kan jag ta del av stubben, studera den och tänka på den. Men jag är ganska så säker, på att den. Finns där ute någonstans.

Jag försöker finna stubben.

Annonser

2 reaktioner på ”Stubben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s