Avund, passion och drömmar

Avund är något fult, men jag är skyldig.

Jag avundas de som har ett tydligt mål i livet, en passion de brinner för och som de gör allt för att uppnå. Vissa vagare än andra, typ ”bli en duktig bergsklättrare”, men likväl finns det de som föds med en dröm.

Jag har aldrig haft någon passion som inte kunnat försakas om den kändes orealistisk. Däremot finns det innerlig önskan om att finna ro, att känna mig helt tillfreds med vem jag är, vad jag gör och var jag bor. Knappast en passion, utan snarare tvärtom. Medan passionsjägaren verkligen jagar sin dröm, går min jakt på frid ut på att klippa loss så många bindande strängar som möjligt.

När jag tänker på det rent praktiskt inser jag att de senaste åren av mitt liv faktiskt gått ut på att skaffa mig så många strängar som möjligt, som binder mig. Rätt skrattretande, men jag vill för allt i världen inte klippa av dem heller.

I brist på egna drömmar trivs jag ändå rätt bra med att hjälpa de jag bryr mig om uppnå sina drömmar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s